Nyligen gick Ecstasy of order: the tetris masters (2011) på Göteborgs filmfestival, en film om fanatiska tetrisspelare som i sin tur är inspirerad av The King of kong (2007), som handlar om kampen om världsrekordet i arkadspelet donkey kong. Men min favoritfilm om spelnördar är Word wars (2004), som handlar om tävlande på den amerikanska touren i scrabble. Man får följa Marlon Hill, ett svart ordgeni från gettot som spyr galla över vita amerikaner mellan marijuanablossen. Matt Graham, som i perioder äter så mycket prestationshöjande piller att han inte får plats med mat i magen, allt för att vinna i scrabble. Och Joel Sherman, en kutryggig man med ständiga sura uppstötningar, som försakat allt i livet för att vinna amerikanska mästerskapen och slå världsettan Joe Adley. Joe är filmens onda genius som gör tai chi, talar om inre energier och ständigt påpekar sin förträffliga mentala balans.

Vad är det som gör det fascinerande att titta på filmer om människor som snöat in på ett specialområde? Och vad är den psykologiska vinsten för de som skildras? De som stänger ute omvärlden för att fokusera på en enda sak i livet.

Kanske ges svaret av Jack Angstreich, en av filmnördarna i Cinemania (2002). Han och hans vänner åker från biograf till biograf i New York för att titta på film, sju dagar i veckan. De har till och med skapat ett datorprogram och lagt in visningstider och tunnelbaneavgångar för att räkna ut hur de ska kunna se maximalt antal filmer per dag. När Jack sitter på en restaurang med en vän säger han: ”You put a frame around things, you intensify the experience, and when that frame is not there, it’s just experience, which is banale”.

Jack Angstreich talar förstås om film kontra det banala livet, men skulle kunna tala om vilken avgränsning som helst. Skär bort alla distraktioner, ge ett smalt intresseområde all uppmärksamhet och gör det passionerat. Förmodligen ger det ditt liv en förhöjd intensitet, och grattis – du är en nörd.

Martin Holmström har ägnat omkring 3 000 timmar åt att spela scrabble.