Fantasifulla kollisioner i egensinnigt universum | Stockholms Fria

Recension


Konst
Animachines
Heri Dono
Färgfabriken
T o m 28 juni

  • Heri Donos verk Oxymoronia i förgrunden.
Stockholms Fria

Fantasifulla kollisioner i egensinnigt universum

För första gången visas den indonesiske konstnären Heri Donos verk i Sverige genom utställningen Animachines.

En dov trumma ljuder, från någonstans i rummet hörs porlande vatten och det surrar och klingar från maskiner och glas. I taket hänger figurer med änglavingar, på en scen står tre män, gjutna i glasfiber, med dinosauriehuvuden. Längs väggarna flyter skuggestalter inspirerade av indonesiska skuggspel.

Det är ett egensinnigt universum den indonesiske konstnären Heri Dono har upprättat i Färgfabrikens konsthall. Här förenas fantasier och animistiska tankar om naturen som besjälad med verk som speglar Indonesien under militärdiktaturen. Flera av Donos figurer är gjorda i naturlig storlek och har kretskort på bröstet. I rader med skolbänkar sitter elever som styrs av blinkande elektroniska komponenter och kassettband. Det är en kommentar till hur militärdiktaturen försökte likrikta människor, kontrollera deras tankegods. Ett verk som pekar i en helt annan riktning är en videofilm projicerad på väggen, en skuggteater där Heri Donos dockteaterlärare träffar Van Gogh. Ett tredje verk består av figurer i liten värld som man får en inblick i genom att titta i teleskop.

Heri Dono har själv sagt att han vill föra samman element från vitt skilda områden, låta dem kollidera och sedan presentera sina misslyckanden.

Men det är svårt att se Animachines som ett misslyckande. Det är första gången Heri Dono ställer ut i Sverige, och det som visas känns nytt och spännande, om än utmanande. Det kan vara svårt att förstå religiösa och politiska dimensioner av vissa konstverk. Till stor del beror det förstås på att jag har begränsad kunskap om den kulturella och politiska kontext som Heri Dono verkar inom. Men fantasifullheten och lekfullheten väger upp detta. Jag tror aldrig att jag har sett så många leenden och nyfikna blickar på en utställning. Jag är inte ensam om att gå runt och pilla och kika på alla detaljer som blinkar och rör sig. Det är imponerande att Heri Dono lyckas få alla ögon och armar och vingar att röra sig med hjälp av ståltrådar och hembyggda mekaniska anordningar som ser ut att vara hoptråcklade av skrot.

Färgfabriken ska ha heder för att föra in något annorlunda på den svenska konstscenen. Animachines borde inte bara kunna locka konstintresserade, utan även barn och teknikintresserade kan ha behållning av denna utställning.

Rekommenderade artiklar

© 2019 Stockholms Fria