Limits lyckas locka fram medkänsla | Stockholms Fria

Recension


Nycirkus
Limits
Av Cirkus Cirkör
Var Dansens hus
När T o m 5 februari 2017

  • Limits gestaltar utmaningar som både flyktingar och samhället ställs inför.
Stockholms Fria

Limits lyckas locka fram medkänsla

Med måsar, glittrande hav och Öresundsbron i bakgrunden inleds Limits med en frågeställning: ”Var går gränsen i något som rör sig?”. Det handlar om vatten i ständig rörelse, hav som kringgärdar Fort Europa. Men också människor som möter inre och yttre gränser, motstånd. Här gestaltas utmaningar som flyktingar ställs inför på flera sätt: Artisterna balanserar på sluttande plan, klättrar över stängsel eller simmar i ett stormigt hav. I sin akrobatik tänjer de på gränser och utmanar sig själva. En stor del av föreställningen kretsar också kring samarbete och solidaritet. På scenen ligger kläder och skor efter drunknade. En skärm visar statistik över hur många flyktingar som dött på Medelhavet och hur många som just i stunden måste lämna sina hem.

Tilde Björfors, Cirkus Cirkörs grundare, står för regin. I första akten har hon skapat en ganska sammanhållen berättelse om människor på flykt. Andra akten är mer fragmentarisk, men istället får cirkusartisterna glänsa och bjuder på imponerande nummer. Anton Graaf gör fantastiska volter på språngbrädan och Manda Rydman drar ner flest applåder för kvällen med ett akrobatiskt nummer hängande i en ring.

Multiinstrumentalisten Samuel Andersson imponerar också, han är en enmansorkester som bjuder på en mix av folkmusik, rock, världsmusik och mer svävande inslag av ambient. Ibland uppstår en poetisk harmoni mellan musik och rörelse, som när två av artisterna faller från en mur på en studsmatta och sedan tar sig upp igen i vad som ser ut som en film spelad baklänges, ett upphävande av gravitationen. Rörelserna upprepas om och om igen, fall och hopp, gränsen mellan att vara förlorad och räddad. Musiken förstärker de fysiska uttrycken i föreställningen, och ibland ingår de symbios, som när Peter Åberg trummar fram rytmer med rör samtidigt som han jonglerar med dem.

Peter Åberg står också för ett av föreställningens bästa nummer – han löser rubiks kub med förbundna ögon. Och inte bara det. Han lyckas väva in en berättelse om flyktingars utsatthet och dra in oss åskådare i den, ställer oss mot väggen. Limits är humoristisk samtidigt som den lockar fram medkänsla hos publiken. När rampljuset slocknat är det många som stannar till vid Ingen människa är illegal i foajén innan de fortsätter ut i vintermörkret.

Annons

Rekommenderade artiklar

© 2017 Stockholms Fria