Den rekordmilda vinterns ihållande regn har gjort uppehåll men ingen vintersol lyckas tränga igenom det grå molntäcket över Stockholmsförorten Salem. Det är lördagen den 9 december 2006, klockan är 14.15, och deltagarna i den antirasistiska demonstrationen - som arrangerats i protest mot den nazistiska Salemmarschen - har sånär nått fram till Rönninge centrum när någonting händer.
Demonstrationen, eller i alla fall den största delen av den, stannar plötsligt. Rör sig inte en meter, och står lika stilla som tyst kvar på stället, alldeles i närheten av den busstation där blott 17-årige högerextremisten Daniel Wretström bragtes om livet, på dagen sex år tidigare.
Det tar inte lång tid innan en megafonutrustad polisbil kommenderar demonstrationen att röra sig framåt.
- Ert demonstrationstillstånd har löpt ut, fortsätt gå framåt mot centrum.
Även arrangörerna i Nätverket mot rasism, NMR, ropar i sina megafoner.
- Vårt tillstånd går ut nu. Vi kommer att fortsätta röra oss framåt, och de som väljer att stanna kvar gör det inte som en del av NMR.

Men folkmassan, bestående av kanske 600 människor, rör sig inte. Ganska snart står det också klart att de heller inte har för avsikt att röra sig. Demonstranterna bildar kedjor genom att kroka i varandras armar och formerar en enad front utåt, mot de hundratals poliser som bevakar dem.
Så blir de stående en lång stund. Demonstranterna i en klump på vägen, poliser och piketbilar i en ring runt dem, med bara några meter däremellan. Stämningen förblir lugn, även om ljudnivån höjs ett snäpp. Demonstranternas olika slagord och sånger avlöser varandra. Polisen håller sig passiv. Inga våldsamheter att tala om förekommer. En tom plastflaska kastas och studsar på en polismans hjälm. Någon sparkar på en piketbuss som kör förbi oroväckande nära demonstranterna. Enda gången det hettar till är när en polisman råkar tappa sitt tjänstevapen och en kollega skriker åt demonstranterna att backa för att låta honom plocka upp det.

Då hörs rop, följda av uppmaningar, som fortplantar sig genom den kompakta massan av demonstranter:
- De kommer med hästarna! Håll kedjorna!
Ett tiotal hästar skrittar lugnt fram till blockaden, där de stannar medan deras ryttare diskuterar med varandra. Sedan börjar det.
Upprepade gånger försöker polisen rida rakt in i folkmassan, men demonstranterna håller sina kedjor. Ridpiskorna viner, och enstaka skrik hörs från dem som träffas, men fortfarande hålls kedjorna.

Några av poliserna har uppenbara problem att kontrollera sina hästar och insatsen dras tillbaka. Istället byter polisen taktik och försöker rycka ut deltagarna en och en. Det är mer besvärligt än det kanske låter. Demonstranterna håller hårt i varandra, och så fort polisen lyckas dra ut någon täpps luckan snabbt till. Det hade kunnat bli en mycket lång kommendering för polisen. Om det inte hade varit för pepparsprejen.
Polisen sprejar i luften över demonstranterna, och en lätt dimma sänker sig ner över de vid det här laget påfallande upprörda antirasisterna. Mycket systematiskt angrips de som står i de yttersta leden. En polis sprejar, två andra följer efter, sliter ut och avlägsnar den sprejade. Deltagarantalet i blockaden krymper snabbt, och istället fylls grässluttningen vid sidan av Sandbäcksvägen av rödgråtna och skrikande demonstranter. Och av frivillig sjukvårdspersonal som försöker skölja deras ögon med vatten och saltlösning.
- Det är ett effektivt vapen, det är svårt att göra någonting när man blivit pepparsprejad. Det är inte förvånande att de använde det, utifrån den synvinkeln, säger Petter Törnberg.
Som frilansfotograf hade han rest från Göteborg för att dokumentera den antirasistiska demonstrationen. Han tvingades dock återvända med färre bilder än planerat. Petter Törnberg hann se hur demonstrationen stannade och övergick i blockad. Och hur polismän på plats, efter hästarna inte lyckats skingra blockaden, valde att använda pepparsprej. Han beskriver hur demonstranter försökte skydda sina ögon med händerna, men att deras armar slets bort av aggressiva poliser. Pepparsprej är i stort sett verkningslös om den inte kan riktas mot måltavlans ögon.

Han fick syn på några poliser som, så som han uppfattade, var i färd med att gripa en person som låg på marken. När han gick närmare för att fotografera reste sig den ena polisen och rörde sig mot honom.
- Den ena polisen går fram och räcker fram handen. Jag brukar få ett ganska bra bemötande av poliser i och med att jag går omkring och bär på en jättestor kamera, så jag trodde faktiskt att han skulle skaka hand med mig. Men så var det inte.
Petter Törnberg blev på nära håll pepparsprejad rakt i ögonen. Förblindad blev han liggande på marken fram till det att han blev bortburen av demonstranter som sköljde hans ögon med vatten.
- När jag började se igen var det ett slagfält, det låg folk överallt som skrek och hade panikattacker. Det kändes som en krigszon verkligen, säger han.
I detta slagfält träffade Fria Tidningar aktivisten Martin. Han nekade till att figurera med sitt riktiga namn i tidningen, men berättade en liknande historia.
På eget bevåg hade han lämnat blockaden för att försöka hitta en vän som han hade tappat bort. Då han skulle passera de poliskedjor som posterat sig mellan blockaden och Rönninge centrum blev han stoppad. Utan ett ord gav en polisman honom en dusch pepparsprej. Därefter fick han, bäst han kunde, lämna platsen.
- Jag hade inte ens gjort något. Jag var på väg därifrån, förklarade han med ögonen tätt ihopknipna.
Exakt hur många demonstranter som utsattes för polisens pepparsprej är svårt att ange. Flera personer som tidningen talat med nämner dock siffror mellan 40 och 50.

Fria Tidningar har upprepade gånger försökt komma i kontakt med Pia Sjunnegård, kommenderingschef i Salem, utan resultat. Frågan är dock om hon kunnat kommentera användningen av pepparsprej över huvud taget.
De regler som styr när polisen får använda pepparsprej liknar de som reglerar när det är tillåtet att använda tjänstevapen. Det är den enskilde polismannen som i en aktuell situation måste göra en bedömning av vad läget kräver. En kommenderingschef kan inte ge ett generellt godkännande till att något av våldsmedlen får användas i en specifik insats.
Användning av pepparsprej regleras i Rikspolisstyrelsens författningssamling. Där står det bland annat: 'Pepparspray bör inte i andra fall än då rätt till nödvärn föreligger användas vid ingripande mot personer som ingår i en folksamling.'
- Det är rätt till nödvärn som gäller, och det kan aldrig ges mot en grupp, utan då är det mot enskilda. En kommenderingschef kan aldrig gå in och beordra att pepparsprej ska användas för att skingra en grupp, säger Kjell Lindgren, informationsansvarig vid City polismästardistrikt i Stockholms län.
Han avböjer att kommentera händelserna i Salem.
- Det är stört omöjligt för mig att bedöma om det förelåg nödvärn, men det är alldeles rätt som du beskriver att det i statuterna står att det här våldsmedlet ska användas försiktigt och inte mot folksamlingar.
Lena Runströmer, som utbildar i användning av pepparsprej vid Polishögskolan i Stockholm, gör dock en mer restriktiv tolkning av Rikspolisstyrelsens riktlinjer.
- Det står 'bör', och det är för att polisen själv måste få besluta om när det ska användas. Det där är mer som råd och anvisningar.
Hon betonar att det är polislagens åttonde paragraf, pl 8, som ytterst avgör när pepparsprej får användas. Där står det att en 'polisman som har att verkställa en tjänsteuppgift skall under iakttagande av vad som föreskrivs i lag eller annan författning ingripa på ett sätt som är försvarligt med hänsyn till åtgärdens syfte och övriga omständigheter. Måste tvång tillgripas, skall detta ske endast i den form och den utsträckning som behövs för att det avsedda resultatet skall uppnås.'

Oavsett om polislagens paragraf åtta, i vilken det uttryckligen står att hänsyn ska tas till andra författningar, är överordnad Rikspolisstyrelsens författningssamling så finns det fortfarande anledning att ifrågasätta polisens användande av pepparsprej.
Den 21 juli genomförde Malmö LS av SAC en blockad, den nionde i ordningen, mot stadsdelsförvaltningen Fosie i Malmö. Bakgrunden var att syndikalister krävde att två medlemmar som avskedats från ett LSS-boende skulle återanställas. De tidigare blockaderna hade gått relativt lugnt till. Vid några tillfällen hade polisen förklarat att de tänkte upplösa blockaden med våld, varvid Malmö LS självmant avslutat aktionerna.
Den 21 juli stod blockaden dock kvar, trots hot om ingripande. Polisen svarade med pepparsprej.

Malmö LS dokumenterade händelsen och har lagt ut filmerna till beskådan på sin hemsida. Ett av filmklippen visar hur en polisman lugnt stegar fram och sedan sprejar en av deltagarna i den lagligt varslade stridsåtgärden rakt i ansiktet.
- De gick fram och hotade med pepparsprejen, säger Ola Brunnström från Malmö LS, som för dagen agerade kontaktperson för polisen.
- I och med att folk stod i armkrok höll de sprejen mot ansiktet och sade att 'antingen släpper ni eller så sprejar vi'. Och sedan gjorde de det.
Det inträffade är nu under utredning sedan Monica Mimer, chefsåklagare på Riksenheten för polismål i Malmö, valt att inleda en förundersökning. Tre poliser som använde pepparsprej mot syndikalister riskerar åtal för tjänstefel och för att ha använt övervåld.
- Initialt ska man fråga sig om det finns anledning att misstänka att de här poliserna har använt mer våld än vad situationen kräver, och det anser jag att det finns anledning att göra, säger hon.
På frågan vad hon grundar sin bedömning i hänvisar hon till Rikspolisstyrelsens författningssamling. Samma författningssamling som Polishögskolans Lena Runströmer beskriver som 'råd och anvisningar'.
- När det gäller pepparsprej finns det riktlinjer från Rikspolisstyrelsen som säger att det innebär en avsevärd våldhandling, och man ska fråga sig om det är befogat utifrån den här situationen.

Monica Mimer vill inte kommentera hur utredningen fortskrider, men räknar med att avsluta förundersökningen under de kommande månaderna. Först då fattar hon beslut om ett eventuellt åtal.
Den första domen någonsin mot en svensk polis som använt pepparsprej i sin tjänsteutövning meddelas på tisdag. Ärendet gäller en polis från Helsingborg som i samband med en trafikkontroll använde pepparsprej mot en bilist, och Monica Mimer har yrkat på bötesstraff.
- Jag har sagt att det är viktigt att domstolen utvecklar sin syn på det här i domslutet, säger hon.
Anledningen är att ärendet förväntas bli prejudicerande. Utslaget från Helsingborgs tingsrätt kan därmed få betydelse för var den juridiska gränsen för polisens användande av pepparsprej ska dras.