Recension


Stockholms Fria

Delillos spådomskonst misslyckas

När Delillo inte lyckas leverera några övergripande insikter om vad 9/11 egentligen betyder för USA och för amerikanerna, då vill man åtminstone möta levande karaktärer och gripas av det som berättas. Men jag tror att händelsen ligger för nära New Yorkbon Delillo själv, skriver Martin Holmström.

I prologen till Under jord, Don Delillos mästerverk – den skildring av USA under kalla kriget som han förmodligen aldrig kommer att överträffa – står John Edgar Hoover på läktaren vid en stor baseballmatch i dånet från publikmassorna och tänker på Bruegels målning Dödens triumf.

I scenen ryms alla huvudelement i Delillos författarskap: fixeringen vid den stora massan, grupprörelser, det kollektiva medvetandet. Konspirationerna, paranoian, maktens oöverskådlighet och rädslan för vad som försiggår i dess hemliga korridorer.
Delillo har en förkärlek för att blanda in konst och övergripande symboler i sina skildringar.

Det svårdefinierbara hotet mot människan, som redan i genombrottsboken Vitt brus finns med i form av ett svart giftmoln som officiellt får den komiska benämningen "den luftburna toxiska incidenten".

När man känner till ingredienserna som brukar ingå i en Delillo-roman känns det naturligt att han nu utkommer med en skildring av attacken mot World Trade Center.

I Falling Man kliver Keith ut ur tvillingtornens rök och eld med aska i håret och en portfölj i handen. Istället för att gå hem till sin lägenhet där han levt ensam i en kokongliknande tillvaro de senaste åren liftar han genom stan till sin före detta fru Lianne och deras gemensamma son Justin.

De tre försöker lappa ihop sin relation och sina känslomässiga band, samtidigt som de försöker förstå vad som har hänt och förhålla sig till terrorattacken.
Lianne går och retar sig på en granne som spelar arabisk musik, tills hon inte kan lägga band på sig utan slår till grannen.

Justin står i fönstret med några kompisar på eftermiddagarna och spanar efter de flygplan som han och hans vänner påstår att Bill Lawson (deras fantasinamn för Bin Laden) lovat ska återkomma. Keith inleder en relation vid sidan av Lianne med en kvinna som också var med i ett av tornen. Till slut flyr han ut i öknen, till Las Vegas, pokerbordens monotoni och befrielse från all närhet.

Delillo har aldrig varit någon stor människoskildrare. Hans karaktärer har något stiliserat och intellektuellt över sig. De känns sällan gjorda av kött och blod. Mycket hänger det samman med den säregna dialogstilen.

Replikskiftena i Delillos romaner är orealistiska och hyperintellektuella. Dialogerna brukar mer gå att läsa som poetiska, filosofiska flöden än som verkliga samtal mellan människor. Den säregna stilen fungerar bäst i brett upplagda samhällskildringar.

I en närstudie av relationer, där människor famlar efter att göra en stor och svår händelse begriplig för sig själva, blir distanseringseffekten för stor.
När Delillo inte lyckas leverera några övergripande insikter om vad 9/11 egentligen betyder för USA och för amerikanerna, då vill man åtminstone möta levande karaktärer och gripas av det som berättas.

Men jag tror att händelsen ligger för nära New Yorkbon Delillo själv. Många scener i Falling Man påminner om de slags reportage som skrevs månaderna efter attacken mot WTC. Human touch-skildringar av människor som inte kunde fatta vad som hade hänt. I en roman av en av USA:s största författare sex år efteråt vill man inte mötas av den ordlösheten. Man kan kräva betydligt mer än så.

Vi lever i en starkt visuell kultur och bilden vinner alltid över ordet när krig och konflikter blossar upp. Men bilder är bedrägligt transparenta. Man kan tro sig veta vad som skett, men ju noggrannare man granskar en bild, desto gåtfullare ter sig händelseförloppet.

Något drar sig undan, sluter sig. Världen blir suddig och fragmentarisk hur klara bilder vi än matas med så länge ingen sätter in dem i ett sammanhang, ger dem en historia och pekar ut en möjlig framåtrörelse, hänsyftning.

Tyvärr lämnar Don Delillo läsaren med en bild av en skjorta som faller längs ett av tvillingtornens fasader utan att berätta vad det betyder, utan att spå framtiden.

Fakta: 

<h2>Falling Man
<br> Författare: Don Delillo
<br>Förlag: Atlantis</h2>

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

© 2024 Stockholms Fria