Får svenskan en chans i EU i år? | Stockholms Fria

Debatt


Olle Käll
Stockholms Fria

Får svenskan en chans i EU i år?

Svenskans ställning i EU kan bara försvaras om den används i praktiken, skriver Olle Käll och Per-Åke Lindblom, som uppmanar svenska politiker och tjänstemän i EU-parlamentet att utnyttja möjligheten att använda sitt bästa språk i högre utsträckning än de gör nu.

Den kommande månaden blir en av de mest klargörande för svenskans roll i EU. Sverige ska vara ordförandeland under ett halvår från 1 juli och en svensk språklag för att stärka svenskan i Sverige och EU träder i kraft samma datum. Dessutom har våra nyvalda ledamöter till Europaparlamentet var och en olika syn på svenskans användbarhet och roll i EU-samarbetet.

Vi i Sverige har svårt att vänja oss vid EU. När ett land varit suveränt i så många sekler är det inte lätt att ge upp makt till överstatliga funktioner. För att demokratin i landet ska fungera krävs ett gemensamt språk, ett av skälen till den kommande språklagen. Men vad händer om nu de överordnade rättsinstanserna använder andra språk, som engelska, franska eller ibland tyska som huvudspråk? Var kommer svenskan in där? Detta är frågor som många i Sverige helt enkelt velat lösa genom att anamma engelskan helt och hållet för svenskar i EU, men så enkel är inte frågan alls.

Turligt nog är EU:s språkpolitik, åtminstone på papperet, generös: varje lands språk är officiellt språk också i EU-sammanhang. EU:s mål är att EU-medborgare ska behärska sitt modersmål plus två språk till. Flerspråkighet är självklar på kontinenten, där man nästan omärkligt glider över landsgränserna. I Sverige har däremot många fått för sig att alla i ”utlandet” förstår – eller borde förstå engelska, och har därmed blivit pådrivare för ett ”English-Only Europe”, inte bara inom EU, utan också på många vis i Sverige. Det är först på senare år som riskerna med denna hållning uppmärksammats.

Regeringens företrädare och tjänstemän måste skaffa sig ett betydligt mer genomtänkt förhållningssätt till när svenska respektive engelska ska användas i EU. Mot bakgrund av att Sverige endast använde tio procent av sin tolkningsbudget 2006 (resten gick till en resepott eller tillbaka till EU:s kassa) föreslog språklagsutredningen Värna språken följande skrivning i språklagen: ”Den som företräder Sverige i Europeiska unionen ska använda svenska när tolkning erbjuds, om det inte av särskilda skäl är lämpligare att använda ett annat språk.” Denna skrivning gick regeringen emot i sin språklagsproposition.

Man kan undra varför regeringen gick emot denna skrivning, som inte alls är rigid utan medger undantag. Det är möjligt att regeringen i själ och hjärta egentligen inte anser det vara så viktigt att försvara svenskan genom att använda den. Norges EU-delegation intervjuade den 17 april kulturrådet Henrik Selin vid den permanenta svenska delegationen i EU. Henrik Selin kände inte till några nya signaler om att använda svenska mer aktivt under ordförandeskapet. Man skulle, istället för att använda pengar på översättningstjänster, kunna använda dem för intern utbildning av EU-anställda i stora EU-språk. ”Om alla behärskade engelska utmärkt, skulle det bli mindre byråkrati och mer flyt i behandlingen av sakfrågorna” Selins åsikter om att förbigå svenskan delas säkert av fler på högre nivå.

Kandidaterna i valet till EU-parlamentet har resonerat delvis annorlunda än regering och riksdag. Detta framgår av svaren på den enkät som Språkförsvaret skickade ut den 5 april till partiernas toppkandidater. Flera av kandidaterna har som EU-parlamentariker sedan tidigare erfarenhet av hur språkfrågorna sköts inom EU. Totalt har 36 av 83 tillfrågade kandidater, det vill säga cirka 43 procent, besvarat enkäten.

Samtliga kandidater anser att det är viktigt att värna svenskans ställning i EU – men hur det ska ske är en annan fråga. 13 kandidater ville ha kvar en formulering om detta i den nya språklagen, vilket nu inte blev av. Men några svar sticker ut. Det gäller till exempel Ella Bohlins, Kristdemokraternas förstanamn, svar på fråga 5: Vilket språk kommer du att använda under plenarmötena i Europaparlamentet? Hon tänker använda engelska, vilket hon är helt ensam om bland respondenterna.

Leonard Orban, EU:s kommissionär för språk, utbildning och interkulturell dialog, har i samband med besök i Sverige och Danmark, kritiserat dessa stater och deras företrädare för att inte använda sina nationalspråk i tillräcklig utsträckning i EU. ”Använd ert eget språk!”, menade Orban. Allt fler svenskar väljer att tala på engelska i EU. Därmed urholkas det svenska språket internationellt och mycket riskerar gå förlorat när Sverige talar eller förhandlar i Bryssel.

Den oreflekterade attityden att många svenska politiker och tjänstemän inte använder sitt bästa språk skapar ett demokratiskt underskott och i värsta fall ett sämre utfall i viktiga förhandlingar. Kanske är det så att en tjänsteman försvarar svenska ståndpunkter bättre med svenska som uttrycksmedel? Kanske blir den för politiker viktiga personliga rösten otydligare på ett annat språk? Så resonerar man i alla fall i många andra länder.

Detta är också den springande punkten: svenskans ställning i EU kan bara försvaras, om den används i praktiken.

Rekommenderade artiklar

Debatt
:

Är public service-anställda bättre på att googla?

Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar.Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar. Först ut är skribenterna Jens Ganman och Sargon de Basso som har olika syn på public service existensberättigande. Sargon de Basso är av åsikten att berörda mediekanaler fyller en viktig funktion eftersom han anser att de är de enda som har någorlunda hederlighet och ansvarskänsla. Här delar Jens Ganman med sig av varför han snarare tycker att de statligt stödda mediebolagen helt har spelat ut sin roll.

Debatt
:

Public service har bäst pressetik

Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar. Först ut är skribenterna Jens Ganman och Sargon De Basso som har olika syn på public service existensberättigande. Jens Ganman tycker att de statligt stödda mediebolagen har spelat ut sin roll. Här delar Sargon De Basso med sig av sitt resonemang kring varför han är av motsatt åsikt.

© 2020 Stockholms Fria