Debatt


För Gemensam välfärd i Stockholm
Stockholms Fria

14 besök på

Att införa total valfrihet i hemtjänsten frestar på verksamheten. Enheter som är utspridda och fragmenterade, ineffektivitet i handläggningen med upp till 90 utförare att hålla kontakt med, och svårigheter med samordningen. Peter Lorentzon och Britta Ring från Gemensam välfärd i Stockholm, skriver om erfarenheter som delats vid ett seminarium om hemtjänsten.

Att besöka 14 äldre personer under 4 timmar och hjälpa dem med middag, medicin, kvällshygien, toabesök, byta blöjor med mera – så kan ett kvällspass se ut för ett vårdbiträde inom hemtjänst i Stockholms innerstad. I genomsnitt 17 minuter hos varje person, hos några kanske 20 minuter, hos andra nästan ingen tid alls. Så illa är det, med kvaliteten i hemtjänsten och med arbetsmiljön för personalen. Denna skildring inledde seminariet Hemtjänsten – en pressad verksamhet, som Gemensam välfärd arrangerade tillsammans med ABF den 15 mars.

Egentligen omfattar kvällspasset sex timmar men två timmar försvinner i gångtid (”springtid” som det kallas numera) mellan de olika brukarna. Anledningen är att hemtjänstföretagen inte har ett områdesansvar utan har sina ”kunder” utspridda över stora områden. En annan anledning är att de totala resurserna till hemtjänsten är för små. Ett nytt ersättningssystem ska införas från nästa år. Det kan förbättra situationen men utan en ordentlig höjning av budgeten för hemtjänsten kommer kvaliteten på hemtjänsten och arbetssituationen för personalen inte att kunna förändras i grunden.

Ett annat stort problem för hemtjänsten är fragmentiseringen av verksamheten. Idag finns cirka 135 privata och 40 kommunala utförare av hemtjänst i Stockholms stad. Det betyder att en biståndshandläggare kan ha mellan 70-90 utförare att ha kontakt med. Lägg därtill kontakter med vårdcentraler, korttidsboenden, dagverksamhet. På motsvarande sätt är det för distriktssköterskan och för primärvårdsrehab. Samverkan är mycket svår, ja omöjlig att skapa. Den formella valfriheten för brukaren att kunna välja mellan 90 utförare i sin stadsdel har mycket negativa konsekvenser för det som uppskattas mest, kontinuitet och trygghet. Det drabbar framförallt de mest sjuka äldre. Ungefär 30 procent av de med hemtjänst har också hemsjukvård.

Som kontrast till denna fragmentisering gavs på seminariet en bild från Göteborg och Malmö, där man valt att inte införa LOV, lagen om valfrihetssystem. Hemtjänsten är kommunal och enheterna har ansvar för ett geografiskt område och förutsättningarna för samverkan mellan olika professioner är goda. Här tillämpas också en modell för ökat självbestämmande i hemtjänsten. Cirka 25 kommuner i landet har sagt nej till LOV. Ytterligare ett 30-tal har inte bestämt sig. Man ansåg på seminariet det vara väsentligt att de olika modeller som finns för hemtjänsten får fortsätta att existera och att de kan utvärderas och jämföras. Det vore därför djupt olyckligt, att som regeringen hotar, lagstifta om att LOV ska införas inom hemtjänsten i hela landet.

Fakta: 

Ladda ner hela rapporten om situationen i hemtjänsten på Gemensam välfärds hemsida: www.gemensamvalfard.se

Annons

Rekommenderade artiklar

© 2014 Stockholms Fria