Debatt


Anki Erdmann (V) • SFI-lärare och ledamot i Rinkeby-Kista stadsdelsnämnd
Stockholms Fria

Privat SFI fungerar dåligt

Undervisningen i svenska för invandrare i Stockholms stad har saknat flera av de svagheter som SFI annars beslås med. Men i takt med att den privatiseras försämras den. Överetablering, små klasser och företagens krav på att hållasin vinst uppe är några av de faktorer som leder utvecklingen fel, skriver Anki Erdmann, SFI-lärare och ledamot i Rinkeby-Kista stadsdelsnämnd för Vänsterpartiet.

Idag ligger 84,4 procent av all svenskundervisning för invandrare i Stockholms stad på privata entreprenörer. Men det finns inga undersökningar eller fakta som visar att det skulle vara bra med så många privata aktörer inom denna verksamhet. Tvärtom skulle jag vilja påstå. Från och med hösten 2011 fördubblades antalet privata SFI-skolor inom Stockholms stad. Eleverna måste själva välja vilken skola de vill gå på. Det är omöjligt för eleverna att välja på ett rationellt sätt eftersom det inte finns några fakta eller utvärderingar som visar vilka skolor som är bättre än andra. Hur ska de då kunna välja?

Genom denna fördubbling av antalet SFI-skolor i Stockholm blir det svårare för skolorna att ha jämna nivåer i sina grupper. Det som SFI i alla tider har kritiserats för är att man blandar analfabeter, lågutbildade och akademiker hur som helst. I Stockholm har det inte tidigare varit så. Men genom att ökningen av antalet skolor inte har någon motsvarighet i ökning av antalet elever så går man mer och mer mot blandade nivåer i grupperna. Det är naivt att tro att privata företag driver SFI för att de är snälla, de har naturligtvis ett vinstintresse i detta. Små grupper lönar sig inte. Alltså får man slå ihop de elever man har i en grupp oavsett deras bakgrund.

Annat som de privata aktörerna sparar in pengar på är lärarnas undervisningstid. Att undervisa mellan 27–30 timmar är helt normalt för en SFI-lärare anställd i privat regi. Detta leder till att lärarna har väldigt lite tid för planering och förberedelser vilket i sin tur naturligtvis drabbar eleverna. Lärarna måste ta av undervisningstiden för att till exempel gå och kopiera. Utöver undervisning och planering ska läraren hinna med andra administrativa uppgifter såsom timrapportering och frånvarorapportering samt utvecklingssamtal och andra elevsamtal. Även detta görs oftast under lektionstid för att läraren ska hinna med.

Ofta finns det inga kollektivavtal eller så är de tecknade med andra fackförbund än de som ansluter lärare. Detta ger dels sämre arbetsvillkor för lärarna, dels ger det mindre möjlighet att påverka sin arbetssituation. Protester leder inte sällan till trakasserier från ledningen. De som vågar engagera sig fackligt orkar till slut inte utan söker sig till andra arbetsplatser. Det är främst de behöriga lärarna som går vidare. Därför finns det många obehöriga lärare inom den privata undervisningssektorn och vakanserna fylls på av obehöriga. Men eftersom det trots allt finns en viss kontroll från Stockholms stads SFI-centrum vill företagen ha behöriga lärare. Därför tvingar man obehöriga att studera vidare genom att hota dem med uppsägning eller att inte förlänga tidsbegränsade anställningar. Detta får man dock göra på obetald tid efter arbetet. På vissa skolor är inte heller utbildningsledare och verksamhetschefer behöriga och saknar tidigare erfarenhet av SFI-undervisning. På detta sätt kan lönerna hållas nere. Lönesamtal, utvecklingssamtal och personalmöten existerar knappast på en del skolor.

SFI-anordnarna får olika stor ersättning per elev beroende på vilken studieväg eleven läser. Ju lägre studieväg desto mer pengar. Om en felbedömning har gjorts och en lärare skulle vilja rätta till detta genom att flytta eleven till en snabbare studieväg stöter det på motstånd hos ledningen. Man vill ju inte förlora pengar.

Kommunen säger att skolan ska skriva ut en elev som inte varit närvarande på två veckor. Detta kan man lätt fuska med. Om eleven kommer tillbaka under den närmaste månaden blir den aldrig utskriven. Skolan får betalt oavsett om en elev är närvarande eller inte. Om frånvaron dessutom beror på att jobbtorget har skickat eleven på en annan kurs eller en praktikplats innebär detta således en dubbel kostnad för kommunen.

Det finns ingen fungerande kontroll av de privata skolorna. Kvalitetsrapporter ska skrivas och detta görs av ledningen. Men ingen kontrollerar om det som verkligen skrivs är sant. Man kan även kontrollera kvaliteten genom statistik på antalet godkända elever. Här gör kommunens samordnande organ SFI-centrum en insats för att hålla en jämn kvalitet och nivå mellan alla SFI-skolor i kommunen. Men det går att komma undan granskningarna. För att få bra statistik godkänns elever på slutprov på sina respektive nivåer trots att de egentligen inte uppnått målen för godkänd nivå. Underkända elever ger sämre statistik och det vill skolledningarna inte ha.

Skolorna uppmanas av SFI-centrum att inte skicka elever till prov om de inte är helt säkra på att eleven kommer att klara provet. En lärare har behörighet att sätta betyg men om eleven inte klarar det nationella provet kan det bli problem. Detta ser olika ut hos olika anordnare. En del lärare får godkänna sina elever, andra inte. Oavsett om en elev som inte har klarat provet blir godkänd eller inte måste detta motiveras inför SFI-centrum.

Det är en stor byråkratisk administration bland annat runt de nationella proven och dess genomförande. Kommunerna kräver en sak och företagsledningarna en annan. Mycket tid, arbete och pengar skulle sparas in om all SFI-undervisning återgick till kommunal regi. I kommunal regi används pengarna för eleverna och undervisningen och inte för att ge vinst. Därför blir kvaliteten också mycket bättre för eleverna.

Annons

Rekommenderade artiklar

© 2014 Stockholms Fria