Nyligen togs det politiska beslutet att Kulturhuset ska gå ihop med Stadsteatern och bilda en gemensam organisation. Stadsteatern är i dag ett kommunägt bolag. Sammanslagningen innebär därför att Kulturhuset lämnar kulturförvaltningen för att istället drivas i bolagsform. Beslutet togs av den moderatstyrda alliansen i Stockholm, med stöd av Socialdemokraterna. Men beslutet var illa underbyggt och innebär stora risker för den kulturella kvaliteten i den nya jätteorganisationen.

Från politiskt håll menar man att syftet med att skapa en kulturkoloss på Sergels torg är tvåfaldigt: det ska ge ekonomiska vinster genom stordriftsfördelar, och det ska öppna för samarbeten mellan teatern och Kulturhuset. Men man förklarar inte hur det ska ske, eller hur de samarbeten som Kulturhuset har i dag med andra delar av kulturförvaltningen påverkas. Det gäller till exempel samarbeten med stadens festivaler och med kulturskolan. Men framför allt med Stadsbiblioteket. Man hävdar att man river gränser, men i själva verket ägnar man sig bara åt att flytta gränserna.

När två av Stockholms största och mest centrala kulturinstitutioner blir en så minskar den kulturella mångfalden – två elefanter är fler än en dinosaurie. Det är inte heller två jämnstora elefanter som slås ihop. Stadsteatern har en budget som är mer än tre gånger så stor som Kulturhusets, och det är Stadsteaterns ledning som är tänkt att ta över styrningen av det stora bolaget. Det finns en mycket stor risk att Kulturhuset med sin unika och mångfacetterade verksamhet äts upp.

Den moderatstyrda majoriteten har redan visat att de är beredda att sälja ut stora tårtbitar av Kulturhuset. I dag är ungefär halva huset disponerat för kommersiella aktörer och restauranger, viket är alldeles för mycket. Klarabiografen drivs sedan ett drygt år tillbaka av biografjätten SF istället för att användas för att motverka den problematiska monopolsituationen bland Stockholms biografer. Går vi några år tillbaka och betraktar Moderaternas sista egna budget – från 2006, innan de gick in i alliansen – så finner vi att viktiga delar av Kulturhuset föreslogs läggas ner, till exempel ungdomsverksamheten Lava.

Att driva verksamheter i kommunala bolag är ett sätt att minska demokratin och insynen. Besluten flyttas längre bort från politikerna, vilket kan vara en fördel i vissa kulturverksamheter. Scenkonst är ofta enkelriktad kultur där skådespelare talar till en sittande passiv publik. Det finns därför skäl att fortsätta driva Stadsteatern i bolagsform. Men Kulturhuset har en helt annan verksamhetsprofil. Där bygger kulturen på en aktiv interaktion med besökaren, vilket ställer krav på inflytande. Men när man flyttar beslut och insyn bort från politiken, så flyttar man också påverkansmöjligheter bort från stockholmarna. Det rimmar mycket illa med vår vision om Kulturhuset som stockholmarnas hus!

Sanningen är att förslaget att bolagisera Kulturhuset inte handlar om kvalitet i verksamheten. Det är en borgerlig ideologi som bygger på bolagisering och utförsäljning. Det är en ideologi som vi i Miljöpartiet inte delar. Kulturhuset har under många år av borgerligt styre varit illa behandlat. Verksamheten har tilldelats för lite resurser, och fått för lite stöd från den politiska ledningen.

Nu gör kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt ett desperat försök att göra sig av med problemet genom att sopa resterna under mattan. Strategin är att låta det stora Stadsteaterbolaget ta hand om den underfinansierade verksamheten. Och ytterst är det koncernen, Stadshus AB, som får ta ansvaret.

Det är en problematisk politik som Miljöpartiet inte ställer upp på. Istället vill vi utveckla verksamheten på Kulturhuset: Vi vill stärka ungdomsverksamheten och bygga ut Lava. Vi vill sprida kulturen över hela staden genom att inrätta nya lokala kulturhusfilialer i de större stadsdelscentrumen. Och vi vill återta Klarabiografen, och ge den kreativa ledningen för Kulturhuset ekonomiska muskler att utveckla och driva en stark kulturell vision.