För den oinvigda: Restylane är ett medel som lyfter fram ditt vackra inre jag och det får dig att se precis lika bra ut som du känner dig. Nä, låt oss till skillnad från produktens marknadsföring tala klarspråk. Restylane injiceras i rynkor som användaren vill bli av med samt i de ansiktspartier som han/hon önskar att markera. På så vis ska ”naturlig skönhet” uppnås. Och snabbt går det – jag läste ett reportage där reportern utsatte sig för det hela på en lunchrast (undrar om man kan få lunch samtidigt, typ ”Ett pannlyft och en burgare, tack”?)

Hur som helst. Denna typ av reklam har, liksom det den marknadsför, uppenbarligen blivit rumsren. För bara några år sedan skulle det vara otänkbart att göra reklam för ett dylikt preparat i gymmiljö. En viss fokus på det yttre till trots, gym är framförallt en friskvårdens plattform. Men idag har friskvård och det som så fint kallas för estetiska ingrepp, liksom det som benämns estetisk kirurgi, närmat sig varandra. Alltmer lanseras injicerande och karvande som något som leder till välbefinnande. Man har helt enkelt rätt att få trivas med sig själv och sitt liv, man är liksom värd det. Ja, börjar det banne mig inte till och med likna livskvalitet?

Annonsutrymmet för denna sorts tjänster tar allt större plats. Media presenterar ofta rena ombyggnationer av kropp och ansikte på ett självklariserande vis. Hur indoktrinerade riskerar vi att bli? Jag vill inte duperas till tron att jag unnar mig något när jag utplånar mina skrattrynkor genom att fylla ut dem med mammon.  

Och det är ju inte bara Restylane det här handlar om. Det handlar om en helt ny syn på kroppen. Att den är föränderlig, modellerbar. Det ursprungliga är inte värt något. Om det inte är fylligt på rätt ställen. Och rynkfritt förstås. Jag har uppenbarligen inte hängt med vår samtids twist and turns. För jag tycker att det är hemskt. Eller har jag fel perspektiv? Jag vill inte moralisera. Jag vill inte heller vara någon bakåtsträvare som inte lever med sin samtid. Är ”korrigeringar” av dessa slag bara vår tids make up? Jag vet inte.

Men, jag tror. Jag tror att de högstereotypa ideal som kräver denna typ av ingrepp för att efterliknas skapas i liten utsträckning av oss själva. Marknaden föder dem och presenterar dem för oss som något naturligt. På så vis skapas ett behov. Att se ut som en stelopererad docka (som exempelvis de flesta Botox-(miss)brukare gör) är dock inte särskilt naturligt. Inte heller är det speciellt tilltalande när man ser det första, andra och inte heller tredje gången. Men när vi i vår högvisuella kultur matas med dessa ideal tillräckligt mycket gillar vi det vi ser. I alla fall vänjer vi oss, vi sänker vår gard. Det är effekten av tillräcklig exponering. Enligt Sifo kan var tionde svensk tänka sig att operera sig till ett mer önskvärt utseende. Siffran ska tydligen ha fördubblats på ett år.

Och dessa ökande ingrepp är ju givetvis inte gratis. De kostar mycket pengar. Detta är en miljardindustri. Många kliniker erbjuder numer sina kunder lån för att de ska kunna finansiera ingreppen. Say no more. Eller, jag kan inte låta bli: ”Skuldsatt – för det är jag värd!”

Det finns dock något som vi inte kan injicera oss med eller implantera. Det är sant välmående. Jag får, kanske i min enfald, för mig att man kan nå det alldeles gratis genom att omge sig med människor som tycker om en. Med mimik, livslinjer och allt annat som följer med att vara människa.

Det gamla proggbandet Gudibrallans version av Uti vår hage kommer på min mp3 under slutspurten på trappmaskinen. På vägen hem gjorde undertecknad en remake av den gamla folkvisan. Den ursprungliga kändes liksom inte samtida nog.

Uti vår hage – en samtidsreflekterande version

Uti vår hage vi leva och lär.

Kom illusion!

Vill du mig något, så träffas vi där.

Med Botox och Restalyne, bort rynkor och ålderstecken!

Kom åter vår ungdom och bort mimik!


Bilden av lycka den bjuda till dans.

Kom illusion!

Vill du, så ordnar sig allt in advance.

Kom Botox och Restalyne, bort rynkor och ålderstecken!

Kom åter vår ungdom och bort mimik!


Ta dig din rätt att få rå om dig själv.

Kom herr Kirurg!

Ansiktet stramar, men det är du värd.

Kom Botox och Restalyne, bort rynkor och ålderstecken!

Kom åter vår ungdom och bort mimik!


Uti vår hage hägrar Babylon.

Kom illusion!

Om du tar lån kan vi fixa dethär.

Kom Botox och Restalyne, bort rynkor och ålderstecken!

Kom åter vår ungdom och bort mimik!

Lina Spångberg