LFT arkiv


Denna artikel har publicerats i Läsarnas Fria Tidning - en tidning som helt byggde på medborgarjournalistik. Idag är Läsarnas Fria nedlagd, men arkivet är tillgängligt på Fria Tidningar.

Krönika
Ann Löwenstein

Läsarnas Fria

Krönika: En clown åt borgarna/ hommage till Leif Panduro

Konsten är bunden av marknadsfundamentalismens bojor

I rubriken avses konstnären i samtiden, man kan naturligtvis vända på titeln och säga: ”En borgare åt clownen” eller i plural: "Borgarna åt clownerna" eller varför inte "Clownerna åt borgarna.” Det är väl en praktisk tanke att ha en clown till utlevelse och förlustelse, likt en medeltida hovnarr att skratta åt, eller en pajas som skrattar åt både sina egna konster och åt publiken.
Konstnärer idag tvingas konkurrera med sina kollegor, då konsten inte är fri utan bunden av marknadsfundamentalismens bojor. Vi får finna oss i att bli skiktade, spjälkade och splittrade och delas in i grupper som överklasskonstnärer, det är de som klarar sig utmärkt på att försörja sig genom sin konstnärliga verksamhet, eller som medelklass eller underklasskonstnärer, vilka har dubbla jobb för att överleva.

Konsten har mer än någonsin tidigare blivit en plats för i huvudsak kapitalplacering, självklart kan då bara några få konstnärer komma ifråga, i enlighet med marknadens princip om att äta eller ätas. Det passar ju så väl in i det marknadsliberala tänkandet.
Här gäller att vara listig som en räv, finna på något exceptionellt vidrigt eller upprörande för att bli känd, använda medias egna verktyg, eller bli galleristgullegris i New York (helst).
Man kan t.ex. bajsa och förgylla sin egen skit, vilket får en del galleristers korvliknande kapitalkonnässörsfingrar att darra upphetsat vid tanken på att ha funnit ännu en produkt till samlingarna.

Och publiken står där tyst gapande utan att upptäcka att de nyss blivit skitna på. Clownen skrattar åt publiken och publiken skrattar åt konstnären. Jaha, då är det väl bra då? Alla nöjda? Ja...Nej, var är då diskussionen om konstens mening? Varför är det så tyst i leden? Var finns upproret? Varför är inte konsten något som tillhör oss alla idag?
Kan vi dumpa denna förskräckliga marknad genom att börja kopiera de konstnärer som är marknadens favoriter och börja tillverka till exempel målningar som kommer att se ut som ett verk av den eller den? Dock med påskriften hommage till... De målningarna skulle inte kosta lika mycket som originalen. Är detta en användbar idé?

/Leif Panduro, Dansk författare och dramatiker 1923 – 1977/

som har skrivit romaner som exempelvis: ”En clown åt borgarna”, ”Skit i traditionerna”, ”De oanständiga”

 

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Debatt
:

Är public service-anställda bättre på att googla?

Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar.Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar. Först ut är skribenterna Jens Ganman och Sargon de Basso som har olika syn på public service existensberättigande. Sargon de Basso är av åsikten att berörda mediekanaler fyller en viktig funktion eftersom han anser att de är de enda som har någorlunda hederlighet och ansvarskänsla. Här delar Jens Ganman med sig av varför han snarare tycker att de statligt stödda mediebolagen helt har spelat ut sin roll.

Debatt
:

Public service har bäst pressetik

Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar. Först ut är skribenterna Jens Ganman och Sargon De Basso som har olika syn på public service existensberättigande. Jens Ganman tycker att de statligt stödda mediebolagen har spelat ut sin roll. Här delar Sargon De Basso med sig av sitt resonemang kring varför han är av motsatt åsikt.

© 2026 Stockholms Fria