Det är så mycket lättare om allt är svart och vitt, om jag har rätt och du har fel. Vi vill att det ska vara enkelt. Vi vill ha en sanning, den enda sanningen.

Överallt finns det sanningar. På alla håll och kanter finns det proffstyckare som talar lite mer sanning än vi vanliga dödliga. Listan med namn kan bli lång. Den gemensamma nämnaren är att vad de säger väger tungt i ett land där allt färre ifrågasätter vad som sägs och av vem. Det är inte konstigt att inte fler reagerar på vad som basuneras ut av media och andra. Den här livsstilen börjar tidigt.

I skolan ska ”undervisningen enligt Lpo 94 ”vara saklig och allsidig”. Det borde omfatta uppmaning till källkritik och egna ställningstaganden, men hur ser det ut i praktiken?

Jag blir frustrerad när jag återigen inser att den världsbild, som skolan har varit med om att skapa hos mig och andra elever, är sned och oreflekterad.
Att hela undervisningen utgår från ett eurocentriskt perspektiv var det ingen som nämnde. Att vår samhällskunskapsbok i högstadiet argumenterade för USA och genmodifiering påtalades inte heller. Att historieundervisningen till största delen bygger på vad överklassens män sysslade med kommenterades i en bisats utanför lektionstid. Att även naturvetenskapens neutrala forskare tolkar sina resultat högst subjektivt fick jag lista ut helt på egen hand.

Det jag faktiskt har fått lära mig om källkritik i skolan är att Wikipedia är en opålitlig sajt. Motiveringen löd ”där kan ju vem som helst gå in och skriva”. Erkända uppslagsverk, som Nationalencyklopedin, fick helt oreflekterat representera sanningen. 

Istället för att diskutera kring för och nackdelar med olika faktabaser bannlyses de alternativa kunskapskällorna till de mer traditionellas fördel. Var finns allsidigheten? En skola som använder sig av den etablerade elitens faktainsamling och ratar oberoende media och uppslagsverk uppmuntrar inte till fria individer. Fria individer skapar sig själva genom att få ta del av alla nyanser, inte bara svart och vitt.

Lär inte ut årtal och namn på kungar! Det kan man slå upp i ett uppslagsverk. Lär istället eleverna att handskas med fakta. Låt dem vara kritiska mot allt. Uppmuntra dem att fråga. Varför? är den bästa frågan i undervisningssammanhang, Som lärare får man faktiskt erkänna att man inte kan allt, obesvarade frågor kan besvaras lektionen efteråt. Hur ska någon över huvud taget kunna växa upp och bli en fritt tänkande människa om vi aldrig får chansen att öva oss? Svara omsorgsfullt på de frågor du får, vad är mer inspirerande än människor som frågar och är nyfikna? Och erkänn när du faktiskt inte har en aning. Ingen kan veta allt.

Det finns ingen sanning. Det finns bara olika sätt att se på saken. Vad ser du?