I somras var jag på semester och vid frukosten en dag påpekade en i vårt resesällskap plötsligt hur absurt det egentligen är att stoppa en massa mat i munnen. Det tog en stund innan det sjönk in hos oss andra men snart hakade vi alla på och skrattade gott åt hur konstigt det faktiskt är att stoppa mat i "kakhålet" och vilka ritualer det finns kring ätandet, tex. hur märkligt det skulle vara att gröt till middag. Jag ska erkänna att det inte ska så mycket till för att jag inse det absurda i tillvaron. Jag menar, tänk efter själva. Det börjar redan i mammas mage: ett barn lever där i 9 månader och ska sen möta ett liv som börjar med en massa människor som omringar barnet i fråga och säger saker som:- Aaa, ååå, så fiiin, en sån söööt, åh så söt, osv osv. I bästa fall. Ofta är det bara en massa ljud som härmar bebisens språk som det berömda "Go-go, ga-ga." Så fortsätter det under något år och sen ska barnet lära sig prata ordentligt: - Ma-ma... pa-pa... Vad betyder dessa ord egentligen: ingenting faktiskt, men vi har gett dem en mening, liksom allt språk om man tänker efter. Okej, sen får barnet leka och lära sig lite viktiga och oviktiga saker under ett par år, tex. könsroller innan, vid ca. 7 års ålder det är det dags för något som kalla skola. Där ska det läras och uppfostras av människor som utbildat sig att lära ut (och uppfostra). Det ska tränas på ämnen som matematik (hallå, det finns miniräknare) och liknande. Sedan blir det bara mer och mer absurt allt eftersom fler underliga ritualer hopar sig i barnets och så småningom den vuxnes liv: Kalas, party, skoldisco, dejter, studieliv, fester, samboliv, giftermål, bröllop, barn: ma-ma, pa-pa, gu-ga, ga-go och inskolning för barnet och kanske karriär. På jobbet finns det kanske en chef som av någon anledning anses bättre än de andra på att leda sina "trupper". Inom arbetslivet finns det så många osynliga och synliga absurda regler som är så många att de skulle ta alldeles för stor plats här. Sen följer ålderdom med absurda krämpor och begravning, (what's up med den ritualen?) först för alla andra man känner och till sist för en själv. Och sedan är det slut. För den som inte tror på himlen eller reinkarnation förstås. Alla religioner är förresten också fyllda med allehanda underliga ritualer, eller hur?

Så mina vänner, reflektera över den här krönikan nästa gång ni stoppar käk i "kakhålet" och tänk på det absurda i livet, men - bli inte bittra, bli roade. Livet är som det är och som Raymond & Maria en gång skrev på sitt skivomslag: Vi ska bara leva klart. Så njut av livet medan ni kan, försök stå ut med de många ritualerna och lev gott. Håll fast vid dem ni tycker dom och som gör livet lite mindre absurt. Kom ihåg: "Livet är långt när du lever det men kort när du tittar tillbaks." - citat av... tja, säkert många. Men kom ihåg, livet är inte meningslöst, bara absurt. Go-go, ga-ga...

- Mathias Rosquist