LFT arkiv


Denna artikel har publicerats i Läsarnas Fria Tidning - en tidning som helt byggde på medborgarjournalistik. Idag är Läsarnas Fria nedlagd, men arkivet är tillgängligt på Fria Tidningar.

Krönika
Adryan Linden

Läsarnas Fria

Krönika: Hur "växhuseffekten" skulle kunna vara en bluff.

Jag är en fribytare - en människa som alltid tänkt fritt, därför testar jag nu för en stund att arbeta med hypotesen att "växthuseffekten" och Al Gore är en bluff.

Ni förstår, när Al Gore klev fram 2006 med filmen "En obekväm sanning" och över en natt blev världens miljösamvete, så började det genast att lukta lik. Jag kände mig inte riktigt övertygad när denna tandkräms-tvätt-äkta amerikan började predika ett globalt miljösamvete. Nej, det var lika övertygande som om Boris Jeltsin skulle ha varit ett globalt affischnamn för nykterhet.

Kollar man upp filmen och luskar ut vilka som pröjsat för denna "gröna" propagandafilm, som i stort är ett skrämselskott för att skrämma upp människor att tro att miljökrisen är här, så ser man den gigantiska filmindustrin torna upp sig i bakgrunden. Något som gör att förtroendet för filmen genast flyger ut ur fönstret och lämnar kvar en besk eftersmak.

Så nej, jag misstänker faktiskt att "växthuseffekten" och Al Gore miljösamvete är en konstruktion skapad för att hålla tillbaka den explosiva tillväxten i Afrika, Indien och Kina. Versionen av miljökrisen som Al Gore presenterar är inget annat än ren och skär rasism, ännu ett uttryck av västerländsk imperialism.

Jag kan omöjligen ta skräckfilmen "En obekväm sanning" på annat sätt än politisk propaganda, då Al Gore tackvare filmen faktiskt blivit osmakligt belönad av makten. Jag följer enkelt galningen Lenins råd att följa pengarna och vad ser jag? Jo, en herre som belönats med Nobels fredspris - ett pris som på senaste tid blivit korrupt. Jag upptäcker en styrelseledamot i Apple, en konsult åt Google och att han, Gore, sitter tillsammans med Bush-krigshunden Colin Powell i styrelsen för risk kapitalföretaget Kleiner Perkins Caufield & Byers. Ett amerikanskt företag som är strukturerat utifrån den japanska keiretsu-modellen, som i korthet är företag byggda som syndikat. Där flera olika företag, är samman knutna till varandra i en företagsgrupp, bäst beskrivet som en familj eller varför inte mafia - där lojaliteten till företagsgruppen är allt.

Utöver denna dubbelmoral, där vi ser hur Gore sitter i samma båt som storkapitalet, så kan vi även utifrån ett domslut i den engelska högsta domstolen - konstatera att han ljuger. Låt mig förklara, på hela nio punkter - som i stort sätt är filmen "En obekväm sanning" hela argumentering, så kommer domstolen fram till att samtliga är felaktiga.

Så frågan är, vem är en obekväm sanning? Gore eller klimatförändringen?

Adryan Linden,

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Debatt
:

Är public service-anställda bättre på att googla?

Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar.Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar. Först ut är skribenterna Jens Ganman och Sargon de Basso som har olika syn på public service existensberättigande. Sargon de Basso är av åsikten att berörda mediekanaler fyller en viktig funktion eftersom han anser att de är de enda som har någorlunda hederlighet och ansvarskänsla. Här delar Jens Ganman med sig av varför han snarare tycker att de statligt stödda mediebolagen helt har spelat ut sin roll.

Debatt
:

Public service har bäst pressetik

Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar. Först ut är skribenterna Jens Ganman och Sargon De Basso som har olika syn på public service existensberättigande. Jens Ganman tycker att de statligt stödda mediebolagen har spelat ut sin roll. Här delar Sargon De Basso med sig av sitt resonemang kring varför han är av motsatt åsikt.

© 2026 Stockholms Fria