Det här handlar lite om hur vi i den besinningslösa jakten på pengar som pågår säljer ut allt vad ett hållbart samhälle måste bygga på, så som solidaritet, demokrati, mänskliga rättigheter, lika värde eller överhuvudtaget vad det betyder att vara medmänniska. Denna egoistiska jakt på pengar och den girighet som råder där de flesta verkar relatera detta till lycka, har om ingen ännu märkt det i sin egen strävan efter denna illusion ett mycket högt och mänskligt pris. Ett pris vi alla får betala i form av det samhälle vi på detta sätt skapar.

Om vi tar våra 18 000 hemlösa som exempel, vilken är den officiella siffran men det faktiska antalet kan dubbleras och ändå vara i underkant. Men vi utgår från de 18 000 individer som alla kan läsa om på diverse myndighetssidor om intresse mot förmodan skulle finnas. Utifrån deras mycket utsatta situation finns det penningjagande människor som bygger upp stora hjälporganisationer som drivs likt företag med ett enda syfte, att växa sig större. Tillvägagångssättet för att göra detta möjligt är mycket enkelt och välutvecklat. Det startas och ansöks om bidrag för verksamheter och projekt i hemlöshetens namn där inget av dessa handlar om eller bygger på att avhjälpa själva problemet. Istället för att alla jobbar mot en gemensam lösning på detta ständigt växande problem, så skapas istället en konkurrens och otaliga sätt att på ett sofistikerat sätt kvarhålla människor i detta inhumana och mycket kontrollerade tillstånd.

Det finns en uppsjö av olika konkurrerande organisationers villkorade "kategoriboenden" för hemlösa, det finns matställen, duschmöjligheter, där du kan byta kläder, mötesplatser, där du kan sova och nu även en enorm massa olika ”jobb” för att nämna några sätt för att sysselsätta våra hemlösa. Det finns så mycket ”hjälp” att man som hemlös glömmer bort i all hjälp vad det gemensamma problemet är, att sakna ett tryggt hem att gå till. För allt detta finns en ansenlig summa pengar att söka från stat och kommun.

Men om vi stannar upp lite i denna jakt på pengar och den ”godhet” vi gärna visar upp genom organisationernas olika logotyper vilka som hjälper hemlösa på detta sätt och tänker efter en smula. Då kanske vi alla kan se att det alla dessa verksamheter bygger hela sin plattform på, det är vad alla andra människor behöver ha ett hem för att själva klara av. Men om man som hemlös tilldelas ett hem och blir medborgare, då tas allt detta stöd bort eftersom det inte längre går att söka eller tigga pengar för det.

Detta görs ofta av organisationer med slagord som ”vi hjälper hemlösa på en kristen värdegrund”, vilket innebär att det grundvärdet bygger på att det alltid ska finnas hemlösa. De kan ju inte göra något åt den. Detta beror på att hjälporganisationerna inte kräver av stat och kommun att få eller har de egna hemmen som behövs för detta.

Istället tigger de pengar av godtrogna människor, skickar in välformulerade bidragsansökningar till stat och kommun för att organisationerna ska kunna växa. Detta tillvägagångssätt skapar även ett behov av hjälpsökande, det vill säga hemlösa.

Se istället till att människor först får ett tryggt hem och det stöd som krävs för att behålla det för de som vill och behöver det. Skulle det sedan visa sig att liknande verksamheter skulle behövas är det då och inte som idag innan dessa verksamheter ska byggas upp för våra medborgare.

Rolf Nilsson

Ordf. Föreningen Stockholms hemlösa