Efter en innehållsrik sommar öser regnet ned.
Jag ska på höstens första vikariat och har hela förra veckan mått illa. Jag har haft ont i hela kroppen och haft en molande värk i magen, som när jag för två år sedan ”gick i väggen”. Det kan vara något allvarligare, men jag ger i alla fall den förklaringen. Det är den smärtan jag känner igen och jag tänker hur jag ännu en höst fortsätter i arbetslöshet och nedvärdering.
Jag skall arbeta på ett Fritids med 6 – 8-åringar med två andra vikarier, som jag aldrig träffat tidigare, medan de fast anställda lärarna har ”kompetensutvecklingsdagar”, som det heter på finare skolspråk.
Eftersom barnen mest behöver tillsyn får vi tid till egna samtal. Vi hör oss för med varandra om våra livssituationer. Det är utbildat folk och den ena har många fler högskolepoäng än jag har med min lärarexamen.
Eftersom skolan har en inriktning på ”Storyline” kommer vi snart in på detta. Jag är själv intresserad, men har inte haft möjlighet att pröva på annat än i en klass jag hade plocktimmar i. Jag har sökt jobb, som krävt den kompetensen, som jag aldrig haft möjlighet att få. Det går ju inte att byta jobb som man önskar och skulle jag fått möjlighet att pröva på det i en skola som inte har den inriktningen hade det varit som att vända en oceanångare. Som lärare tvingas vi fast i den pedagogik, som en gång varit kutym.
Vi pratar om gemensamma bekanta och det visar sig, att jag känner de personer, som den kvinnliga vikarien berättar om. Jag är själv berättare. Innan jag hörde talas om Storyline och Storytelling hade jag varit på berättarveckor i Ströms Vattudal i Jämtland och hade länge betonat den berättartradition jag har med mig hemifrån om hur släktingarna berättade om gamla tider när de återvände under semestrarna till Tornedalen.

I Du & Co 2/2008, en tidning från Posten AB, som vänder sig till Sveriges företagare, läser jag artikeln ”Det var en gång...Ladda ditt varumärke med en story”.
Den handlar om Storytelling och socialantropologen Matts Heijbel, som bland annat undervisar i ämnet på Stockholms Universitet. Artikeln illustreras med tre svenska profiler: Ericsson, IKEA och SAAB.
Tidningens skribent Benedikta Cavallin skriver: ”Storytelling är nämligen ett utmärkt verktyg för att ge personlighet åt företaget och befolka varumärket med riktiga människor och riktiga händelser.”
.”Storytelling handlar om att rota fram berättelser som förmedlar kunskap och värderingar, som beskriver företagets själ!
Människan har berättat historier i årtusenden. Historierna stärker vår samhörighet och bygger vår identitet.” Mer om detta kan du läsa på internet:   www.storytellers.se

Även jag är fylld av berättelser och skulle kunna skriva min livsberättelse i ett CV i förhoppningen att få ett jobb, som jag trivs med.
Det är bara det att företagens och kommunernas anställningschefer inte gillar livsberättelser. De förstår inte vad som är en människas livserfarenhet. Där är min storytelling ingenting värd. Det enda som tycks gälla, är att man är ung och vacker.

Byprofeten

Bror Kajsajuntti, Luleå