Under sken av att solidarisera sig med EU:s övriga arbetare och löntagare säljer Mona Sahlin och Vanja Lundby-Vedin ut ( Genom att stödja undertecknadet av Lissabonfördraget och genom att ha gett upp  kampen mot den orättfärdiga Lavaldomen.)  allt det som svenska arbetare kämpat sig till under en hundraårig kamp.

Det är i själva verket varken de svenska arbetarna och löntagarna lika lite som övriga Europas arbetare man stödjer, om man godkänner Lissabonfördraget. I stället är det ett accepterande av det extremt nyliberala samhället som är grunden för deras ställnings-
tagande.

Om detta kan det inte råda någon som helst tvekan. Lissabonavtalet är ett nyliberalt manifest och genom att godkänna detta har man därför sagt ja till ett samhälle som är oförenligt med arbetarrörelsens värderingar.

Men de gör ännu ett löftesbrott vid ett godkännande. Svenska folket har lovats att få behålla kronan. Eftersom Lissabonfördraget endats godkänner Euron som valuta kan EU när som helst kräva att Sverige lämnar kronan och går över till EU. Med sitt ställningstagande för Lissbonfördraget lurar man således medvetet det svenska folket.

I en demokrati skall det eller de parti som vinner majoritet vid ett riksdagsval  kunna bilda regering och föra den politik man gått till val på. Detta omöjliggör Lissabonfördraget eftersom det är en politisk grundlag - därmed är den inte demokratisk. Lissabonfördraget är därför principiellt samma typ av grundlag som finns i diktaturerna. Den omöjliggör för medborgarna i respektive land att välja det samhälle en majoritet av folket förordar. Med andra ord. Det blir ett elitsamhälle, på elitens villkor. Inte folkets vision av det goda samhället.