Krönika: Vår självklara uppfattning
Tänk så lätt det är att skaffa sig en åsikt utifrån ett tyckande som kanske inte är så väl underbyggt, skriver Signhild Hortberg
Tänk så lätt det är att skaffa sig en åsikt utifrån ett tyckande som kanske inte är så väl underbyggt.
Förutfattade meningar det har vi väl alla – mer eller mindre. Uppfattningar som vi bestämt håller fast vid även om de inte alltid håller i längden. Vi bygger dem på något vi sett, hört eller tror. Det är vår åsikt och den försvarar vi i det längsta. Det är så vi uppfattat saker och ting, sett med våra ögon. Kanske ibland en aning trångsynt, innan någonting får oss att revidera vår uppfattning. Det gäller att inte låsa fast sig vid en bestämd uppfattning, utan hela tiden vara öppen för förändringar och nya tankar.
Den uppfattning vi har, kan ibland krackelera eller få sig en törn. Då gäller det att våga tänka om och se nyanserna. Ibland får den åsikt vi tillägnat oss ett skimmer över sig och den negativa bild vi burit med oss förändras plötsligt till det bättre. Den solljusa bilden kan även förmörkas och lägga besvikelsens täcke över en viss godtrogenhet.
Vad vi än tror och tycker oss veta, finns det oftast två sidor av saken. Ingenting är enbart svart eller vitt. Det är bara vår egen vilja att ”ha rätt” eller att vara flexibla i vårt tyckande och tänkande som sätter gränserna.
Vissa personer anses väldigt envisa och det är både på gott och ont. Envisheten måste kanaliseras på rätt sätt för att vara positiv. Att vara den som är känd för att aldrig ge sig, är troligen den personens stora förlust i vissa sammanhang och en källa till beundran i andra.
Det har alltid funnits och kommer alltid att finnas förutfattade meningar om både människor och handlingar. Något borde vi vuxna kunna bidra med för att minska den ogrundade syn vi ibland har på varandra. Vi måste lära de små barnen att alla är lika mycket värda oavsett hur vi ser ut. Hur lätt är det inte att bedöma en person från utsidan och glömma att det finns en insida, som egentligen är det som är viktigast?
Vi både bedömer och dömer utifrån och glömmer kärnan.
Vad är en frukt som har en frisk och fräsch utsida om innandömet är ruttet? Eller en frukt med bruna fläckar utanpå men ett helt friskt innandöme...
Vi måste lära oss att se nyanserna och inte låta ett snabbt ögonkast forma vår uppfattning. En av mina förutfattade meningar gäller vattenaktiviteter – och den är absolut inte grundlös, utan bygger på det befintliga djupet!
