Krönika: Så blir en kvinna desperat
Bror Kajsajuntti har läst en bok om kvinnans villkor som inte bara får honom debattsugen utan även inspirerar till bullbak.
Så blir en kvinna desperat. Så lyder rubriken på ett kapitel i Åsa Linderborgs Håll med eller håll käft, en bok som innehåller mycket som är viktigt att diskutera och som jag rekommenderar varmt, eftersom den är ett vapen mot den urvattnade, likgiltiga svenska anpassningspolitiken.
Aftonbladets kulturredaktör Åsa Linderborg har en vass penna och blev tidigt en hatsymbol för den svenska högern. Kapitlet med rubriken Så blir en kvinna desperat tar upp de hushållssysslor som fint folk i överklassen numera kan köpa såväl svart som i form av skattesubventionerade pigor.
Åsa Linderborg berättar om hushållsarbetets hantverk, en lärdom vi alla hade kunnat få från tidigare generationer. Liksom Åsa läser jag hellre hennes bok än att jag rengör persiennerna. Dock nagelfar hon böcker som Rent hemma av Natalia Marshall, som ”vänder sig till de penningstinna vinnarna i vår tids nya ekonomi. De med boyta, de som har råd med heminredning, design och antikviteter. Välordnade och vackra hem måste vara rena, skriver Marshall, de måste få en ’värdig inramning’”. Hon skriver även om journalisten Kerstin Fredholms bok Fint hemma, ett undersökande reportage värdigt Günter Wallraff.
Linderborg avslutar med några rader där hon beskriver sitt eget hem:
”Hemma hos mig doftar det ofta av nybakta bullar, men det ligger ett tunt dammlager över lampor och tavelramar. I hallen får man plöja sig fram bland skor och leksaker, på balkongen står sedan tre år en övergiven kattstege som ingen orkat ta hand om. Vi har inte uppfostrat barnen att plocka undan efter sig, eftersom tjat och gnäll är ett tråkigt sätt att umgås. Jag tror inte att det kan kallas för en ’värdig inramning’, men det är i allt väsentligt ett ganska vackert och trivsamt hem som vi av alldeles egen kraft har skitat ner och som vi, utan att alls kunna hantverket, förr eller senare kommer att städa. Efter eget huvud och alldeles på egen hand.”
Orden hedrar Åsa Linderborg. Jag kan känna igen mig till en del och kommer i fortsättningen att ägna mindre ont samvete åt att det ser stökigt ut och att vi inte lyckats ”uppfostra” våra pojkar.
Hellre bakar jag kanelbullar och jag tror nog jag skall göra det på direkten!
