Läsarnas Fria
Sätt konstnärer i fängelse
Med anledning av den senaste tidens moralpanik kring konsthändelser och den svenska statens nya roll som självutnämnd konstcensurist, skriver Ann Löwenstein ett satiriskt förlag på hur samhället bäst kan få bukt med bångstyriga konstnärer.
"Man bör kalla professionell konstnärlig verksamhet för ’Illegal kreativitet’. De konstnärer som envisas med att skapa, ska kunna dömas till straff som exempelvis böter, samhällstjänst eller en fängelsevistelse på cirka sex månader, beroende på brottets art.
Kontrollen ska vara rigorös, med anställda kreativitetskontrollanter som gör oanmälda hembesök hos misstänkta. Hittas spår som exempelvis penslar, stafflier eller fotoutrustning, kan den illegalt kreative få ett bötesföreläggande. Finner man även målningar, grafik et cetera gjorda av den misstänkte, häktas densamme i väntan på rättegång.
Det är väl en utmärkt lösning för att få bukt med alla dessa lata och onyttiga individer som ligger samhället till last med sitt kluddande?
Visserligen kommer förbudet att leda till underjordisk verksamhet, ateljéer kommer att finnas i nedlagda, svårtillgängliga fabriker och gruvor. Konstverk kommer att dyka upp på en svart marknad, osignerade. Var och en av de illegalt kreativa kommer att bli sin egen Banksy. Men de underjordiskt verkande ska då kunna dömas till ännu hårdare straff, som till exempel tio års skogsarbete i Norrbotten, i fall de blir avslöjade. Och givetvis ska det finnas en polisiär specialstyrka med uppgift att spränga underjordiska verksamheter.
Samhället kan tillåta högst fem proffesionella konstnärer i verksamhet per år, och likaså endast en utbildning. Kanske på Konsthögskolan i Stockholm, där man väljer in fem elever åt gången.
De sökande ska ha ett ansökningscertfikat som tillåter dem att åstadkomma arbetsprover.
Dessa individer ska åtnjuta samhällets stöd och välvilja. Men naturligtvis får de inte åstadkomma verk som kritiserar den rådande ordningen. I så fall dras kreativitetstillståndet in, och fängelse väntar. Amatörism kan tillåtas i liten utsträckning. Men då måste amatören ha ett heltidsarbete på åtta timmar per dag, samt avlägga en ed att inte sikta på professionalitet.
Kontroll av detta bör lagstadgas till en gång per halvår.
Det bör även inrättas ett råd under namnet Rådet mot illegal kreativitet, som ska arbeta med att gestalta lämpliga avskräckande straff.
Ett tänkbart straffscenario kan vara att den straffbelagde får arbeta på en grisfarm, som tvättare av grisar som störts i sitt naturliga beteende av till exempel genmanipulation. Ett tungt och farligt jobb med stora hälsorisker, då man kan befara att grisarna är mycket aggressiva och ibland även psykotiska. Det ska också vara tillåtet av arbetsledning och anställda på farmen att använda invektiv mot konstnären, som exempelvis ’Kluddare’.
Särskilt lämpligt blir detta om Kluddaren får ett straff i en synnerligen skitig miljö, som att tvätta nedoljade golv i någon industri.
Där kan man håna Kluddaren om denne visar tecken på missmod, med ord som ”Du gillar ju att kladda och kludda, då är väl detta uppdrag toppen!”. I någon mån bör den straffade dock uppmuntras, och skulle därför kunna få en egen liten kätte att bo i under strafftiden.
Om nu Kluddaren envisas och upprepar sitt brott, ska strafftiden öka. Uppgifterna som åläggs den brottslige ska också bli allt mer avskräckande. Inrättande av läger kan vara en slutlig lösning på hela problemet. Ett visst mått av frivillighet ska dock finnas, då man kan utdela en gratis löpsnara (att Kluddaren själv inte behöver betala snaran ska ses som en uppmuntrande gest) för att den brottslige ska kunna välja att använda snaran, eller fortsätta att ligga samhället till last.
Kluddaren skulle också kunna tilldelas droger för att få bukt med sina oregerliga lustar, men kostnaden för denna lösning blir antagligen allt för hög. Det kommer förmodligen att råda delade meningar om detta i Rådet mot illegal kreativitet, men det är sådant som får lösas efter hand och anpassas efter varje individ.
Rådet ska ju inte sakna en humanitär inställning.”

