Krönika: Mellan dröm och verklighet
Ibland räcker det att drömma för att bli belåten, skriver Signhild Hortberg.
När snön oupphörligt vräker ner och bygger höga vallar mot huset och fönstren, bilarna inte längre syns i sina taklösa tunnlar och snöskottningen blir en heltidssysselsättning, då är det lätt att drömma sig bort. Bäst vore att överge hela vinterkarusellen och återkomma till midsommar. Då kanske allt har tinat bort.
Det är nära till pessimism om man inte är vinterälskare, vilket jag inte är. Alltså bor jag på absolut fel ställe. Varför jag gör det har sina orsaker och det lämnar jag där hän för tillfället.
Drömmar... ja då faller tanken på ett flertal idéer, som att göra om inomhus. Tänk att ”våga” släppa in alla inredningsmänniskor och hantverkare som man kan se på tv. Jag gläds med dem som får hjälp och som verkligen behöver det. Om inget händer med planerade reparationer på flera år, är det nog bara att bita i det sura äpplet och tillstå att ”jag klarar inte det här”. Frågan är då vem man ska söka hjälp hos? Det finns ett flertal aktörer på arenan med olika sätt att genomföra och presentera sitt kunnande. Vissa verkar mera inriktade på att blanda det hela till en show, medan andra jobbar seriöst från första stund. Det jag är mest intresserad av är det informativa, att få lära mig hur ”de stora pojkarna gör”.
Något som fascinerar är att det är så enkelt att få tag på material, måttbeställda saker och möbler. Allt verkar finnas när programledaren svänger sitt trollspö.
Vi ”vanliga” har fått lära oss att vänta på leverans i veckor. Men så kan det ju inte fungera i ett tv-program, nej det förstår jag. Allt är bara så enkelt när man ser det på tv. Både att reparera och att handla det man behöver.
Och vem skulle inte vilja anlita någon av alla de duktiga kockarna, som står där i rutan och lätt som en plätt trollar fram kulinariska rätter! När ingredienserna blir för många och för krångliga låter jag ögat följa med och sedan glömmer jag det som varit. För mig ska det vara något extra utan att för den skull innehålla allt för många ovanliga ingredienser som jag inte använder i stort dagligen.
Jag finner ett stort nöje i att titta på den omtalade kocken som ger stor show hemma i sitt kök och inte drar sig för att slänga sitt flottiga hår över grytorna. Bortsett från hans ibland ohygieniska hantering, är det en fröjd att se honom trolla fram sina rätter. Jag roas av det!
För tillfället inskränker sig även mina resedrömmar till att se på reseprogram i tv. Det är precis vad jag behöver för en stund. När semesterfolket steker sig på stranden och blir röda och svedda, steker jag en bit lax i köket och dricker en sval dryck till. Det är en lagom njutning, eftersom jag hellre dricker vatten än ligger i vatten. Och när jag reser så gör jag det numera helst i Sverige och företrädesvis med kompassen inställd på Småland.
Medan snöstormen viner utanför fönstret sveper jag koftan omkring mig och dricker en kopp citronte, medan nya drömmar flimrar från tv-rutan. Jag undviker sjukhusserierna och hänger mig åt Leilas program där ögat verkligen får sitt. Jag äter glupskt av hennes kaloririka bakverk, det ena vackrare än det andra. Enkelt och snabbt dukas det upp ögonfröjd och när jag har ätit mig mätt med ögonen är jag nöjd!
