Varför klär folk numera sina hus i glas istället för i sten eller trä? Varför vill man visa insidan av sitt hus för alla? Man kan undra om även våra kroppar håller på att bli transparenta.

De moderna gipskistorna, villorna menar jag, har fått ett nytt designelement som är mer iögonfallande än andra. Jag pratar om de giganstiska panoramafönstren som gör att förbipasserande ser in i husen från alla håll. Personligen bor jag på landet i ett gammalt hus, det är svårt att se in och det finns heller ingen som går förbi, så för mig är det både hängslen och livrem skulle man kunna säga.

Jag sitter nu och blickar ut genom mitt fönster, det är kolsvart och det finns inget att se. Hur jag än anstränger mig kan jag inte se en granne och det är jag glad för. Vill jag träffa honom kan jag gå ett par hundra meter över vägen och prata med honom, men det vill jag inte för han är förtvivlat tråkig.

Varför vill man ha stora panoramafönster över hela sitt hus? Hur kan man ta sig genom huset halvklädd, eller till och med avklädd, utan att bli anmäld av grannarna för otukt eller för att blotta sig för grannens barn eller husdjur? Frågan har bekymrat mig en tid, och det har verkat vara en olöslig gåta ända tills i dag. Lösningen slog mig då jag tog en promenad och försökte spana in i husen på besök i staden.

Familjerna i villorna lämnar sina nyputsade bilar på garageuppfarten för att visa att de är respekterade samhällsmedborgare som har gjort sin plikt och tagit ut ett topplån på huset för att kunna åka ståndsmässigt. Problem uppstod dock när de köpte ett nytt kök, en ny soffa och en gigantisk platt-tv, en sån med de nya platta programmen på, de är mycket bättre. Nåväl, det var ju ingen som såg vad de hade köpt eller hur stora banklån de hade tagit denna gång. Konsumistregeringen och barnboksförlaget Timbro förfasades, tog på sig förskinnen och gick in i tankesmedjan för att smida nya ränker åt folket.

De smidde och smidde och så en vacker dag tittade de små Timbro-trollen ut, i sällskap av en spåndum arkitekt som de höjde till skyarna.

Arkitekten hade kommit på att om man stoppar in stora glaspartier i gipskistorna, så kan man dels höja priserna och dels kan grannen och alla andra se in. Se alla saker hemmen fyllts med och förbluffas över räntornas låga läge, amorteringarnas litenhet, och dväljas i avund över inte bara grannens bil, utan även över insidan av hemmen och deras statusbemängda artefakter. Genom att låta förbipasserande titta in på hela härligheten, slipper man som husägare och lycklig låntagare att bjuda in någon för att se vad man köpt för fint. Det spar både arbete och pengar, för mat det är dyrt.

Inte bara garageuppfarten är numera en parad för medmänniskorna om livslycka mätt i konsumism, utan hela hemmet sätts på samma Lit de parade.

En död bädd för den hela, sanna människan.