Men, är den verkligen skit, all den där massproducerade bröten? Det beror kanske på hur man ser det.

 

I går köpte jag ett par strumpor till min son för tio kronor. Det var väldigt billigt tyckte jag, snålt tyckte min fru. Det är fascinerande att någon har lyckats med att först få fram kilometervis med garn som sedan, genom en smått oförståelig process, har vävts samman till ett par mjuka fina strumpor med hjälp av maskiner med miljontals rörliga delar. Som om inte det skulle vara nog med prestation för en futtig tia, har man även lyckats göra dem bekväma och som en vacker detalj broderat in en bild av seriefiguren Kalle Anka. Och även gjort det möjligt för mig som konsument att välja mellan sju olika färger.

 

Om jag så höll på en livstid skulle jag inte själv kunna tillverka ett par så mjuka strumpor med en så detaljerad bild invävd. Det som i dag betraktas som billig skit eller närmast en fri nyttighet, skulle kanske för hundra år sedan ha ansetts vara ett avancerat hantverk och en produkt av yppersta kvalitet och förfining. Kalle Anka-strumporna skulle kanske på 1600-talet ha ansetts som en statussymbol på grund av sin komplexa produktionsprocess?

 

Kan regeln om tillgång och efterfrågan även styra hur en produkt uppfattas? Ja, det är helt klart så. Strumporna har ett värde som i monetära termer är i stort sett obefintligt. Om det mot förmodan skulle bli snuskigt billigt att tillverka en Mercedes och den skulle följa med då man köpte ett flingpaket, skulle då den hybrisliknande känslan av att sitta bakom ratten i den statussymbol som en Mercedes i dag utgör upplösas i intet som en dagdröm, och som genom ett trollslag upphöra att vara en statussymbol? Prydnaden på garageuppfarten skulle förvandlas så att det i grannens ögon istället såg ut att ligga ett par ton med McDonalds-leksaker blandade med färgglada Kalle Anka-strumpor utanför huset – ingen status i det, inte!

 

Nu en slutsats som nog kräver en tydlig ironivarning. Om det nu är fallet att människors håg till varor och tjänster definieras av priset, så borde vänskap och kärlek prissättas skyhögt. Då kunde all världens problem vara lösta och det skulle bli fred på jorden och alla skulle ha något att äta och någon som älskade dem. För alla vill ha hög status och vara väl sedda av sina medmänniskor. Och så skulle det bli om inte längre medmänsklighet, solidaritet och kärlek betraktades som fria nyttigheter – utan måste köpas svindyrt.