Helt nyligen fick jag låna några böcker av en vän, den ena var Allmän och oorganisk kemi av Göran Hägg från 1963. Här står tydligt och klart att koldioxidhalten ökar och att en fortgående ökning kan få klimatisk betydelse. Redan för 45 år sedan hade man alltså denna insikt.
Den andra låneboken är från 1966 och heter Svensk naturvetenskap. Här skriver en professor Bert Bolin om ”förändringar av lufthavets koldioxidhalt – ett globalt luftföroreningsproblem”. Bägge böckerna är mycket läsvärda och näst intill läskigt aktuella.

Själv plöjde jag som många andra igenom Rachel Carsons Tyst vår på 1960-talet. Hörde mer miljövaket folk än jag själv prata om vår konsumtion och behovet av några extra jordklot. Och 1998, då jag fortfarande var kommunpolitiker, hade kommunen en miljömässa. Jag gjorde ett test på hur miljövänlig jag var och den som testade mig funderade nog på om jag verkligen talade sanning, det såg jag på henne. Men jag har alltid varit lite omedvetet medveten och mitt testresultat var nästan osannolikt bra, tills vi kom till bilen. Då rasade allt! I dag har jag ingen bil, så nu ligger jag väl bra till igen kan jag tänka.

Men det är ju inte det saken gäller egentligen. Vem som är ”bäst i klassen” eller mest miljömedveten är helt ointressant. Jag har tidigare ”tagit del men ej förstått” och jag skäms över att erkänna hur mycket jag har konsumerat av jordens resurser och hur mycket bil jag har åkt.
Nu vet jag, och förstår så mycket mer. Men i dag är vi vid ”fem i tolv”, så frågan är om det blir några stjärnor i skrivboken.
I dag ser och lyssnar jag på alla program som handlar om vår globala uppvärmning, jag var och hörde en av våra kunniga tv-meteorologer tala om vår framtid. Jag försöker att informera mig så mycket som möjligt, men jag saknar politiska initiativ.

Vilka politiker vågar börja ge oss vanliga medborgare direktiv? Hur bör vi leva för en hållbar utveckling, vad ska just jag avvara för att mina barnbarnsbarn ska få se den djurvärld och den miljö som jag har fått uppleva?
Istället hör vi ett jädrans jidder om hur banker och finansbolag ska räddas. Man bryr sig mer om att ta hand om girigt folk, som själva har satt sig i situationen, än att rädda vår överkonsumerade gemensamma jord.
I kinesisk tv visas shoppingtävlingen Big time spender om vem som handlar mest i programmet, medan nio isbjörnar kämpar för sina liv på ett smältande isflak utanför Alaska. EU:s miljöministrar bråkar om det föreslagna klimatpaketet och tv visar dokumentären 6 grader, där man påpekar att trädens fotosyntes stördes när värmeböljan lamslog Europa för några år sedan.

Varje svensk fortsätter att belasta miljön med runt 500 kilo sopor varje år, det är inte lite ni. Och förbränningen av dessa sopor bidrar till växthuseffekten. Vi fortsätter att byta ut våra omoderna (?) kök mot något nytt och glänsande, och vår uttjänta elektronik går på export till utvecklingsländer där några tonårspojkar eldar upp din gamla dator för att få råd med mat och skolböcker. Den pyrande marken under dem är full av gifter.
Måste man ha ett nytt kök/platt-tv/dator/mobil innan det/den gamla har tjänat ut? Måste vi gå på all reklam om hur mycket vi ”behöver”?
I radions P1 hör jag lärare oroligt konstatera hur ungdomar hoppar av utbildningar, speciellt i matte, teknik och naturvetenskap. Man vill inte plugga dessa ämnen längre, men vilka yrkesgrupper kommer att vara viktigast framöver? Jo – givetvis bland annat inom matte, teknik och naturvetenskap. I dag verkar media och tv-program som Idol vara mer intressanta än att skaffa sig en bra plattform för framtiden.

Många av jordens stora glaciärer är nästan borta, nordost-/nordvästpassagerna har varit öppna för första gången. Hägg och syren har de senaste 50 åren flyttat sin blomningstid med cirka 14 dagar, mer och mer ser vi uppvärmningens följder också i vår närmiljö.
Fundera bara över höstens evinnerliga regnande. Så blir våra vintrar framöver, spännande med engelskt klimat på våra breddgrader!
Hur blir det då med Europas framtid när det påstås att vår kontinent värms upp snabbare är genomsnittet i världen? Torrare medelhavsländer och blötare hos oss, har kommunerna planerat för mer nederbörd? Står våra avlopp pall, våra husgrunder och våra vägar? Finns det inte risk för underminering och ras precis som i södra Sverige?

Nämen nej då, våra kommuner ägnar sig åt tomtförsäljning för ”sjönära boende”, vilket väl är lite riskabelt i dagens läge. Jag menar stiger haven med x antal meter så tror väl ingen att våra sjöar kommer att vara helt intakta, eller hur? Och då kommer man ju osökt in på frågan vad som ligger VID våra hav/sjöar. Har någon, politiker eller vanlig medborgare, tänkt tanken vad som händer när vattnet stiger vid ett kärnkraftverk?
De ligger alla i närheten av vatten. Kyrkan, där jag bor, ligger precis vid en sjöstrand. Gods och slott byggdes förr vid sjöar och ligger numera pyrt till. Har samhället planerat för det kaos som följer?

Vet inte om någon av er såg dokumentären om hur Göteborgs stad har svämmat över. Redan. Där är man dock, också redan, i gång med att planera för den blöta och stormiga framtid som finns framför oss. Varmare vatten ger fler orkaner, det är bara att planera för nya Gudrun och Per och de blir förmodligen ännu värre varianter. Hur klarar samhället sådana katastrofer? Vi vet redan hur sårbara vi är med vår totala tilltro till våra digitala samhällsfunktioner, men vad händer om allt brakar? Tänk om elen försvinner längre perioder  än en eller annan mysig dag – lite levande ljus är väl trevligt, men under oöverskådlig tid? Något för er politiker att fundera på. Och det brådskar lite, så fundera snabbt nu.
För alla visste vi det här. Vi blev varnade under många, många år, men vi har inte lyssnat. Nu är framtiden här och agerar vi inte snabbt, ja då kan vi nog hälsa hem. För genom all tillgänglig information har vi nu tagit del. Och vi bör ha förstått!