Från artonårsålder till och med sextiofem

har han rattat sin bil till jobbet och hem.

Det har gjort att han fått en präktig rondör

som förändrat hans jag till en usel flanör,

hans ben kan ej bära sin präktiga kropp,         

han stapplar till bilen, men sen är det stopp.

Det är tur att sträckan är kort från hans dörr,

för flåset är uselt, det är inte som förr.

Med en vaggande gång som en gås eller anka          

kan han ses någon gång på en gågata vanka.

Stolt går han där med sin välfyllda mage,

om än det känns trångt om sin skjortärm och krage.

Det syns på hans gång att han är en bilist

säger bekanta, det är lustigt men trist,

han som betalar en ansenlig skatt

på all den bensin han förbrukar så glatt.