LFT arkiv


Denna artikel har publicerats i Läsarnas Fria Tidning - en tidning som helt byggde på medborgarjournalistik. Idag är Läsarnas Fria nedlagd, men arkivet är tillgängligt på Fria Tidningar.

Krönika
Michael Delavante

Läsarnas Fria

Krönika: När jag träffade Frank Sinatra

I september 1991 åkte jag och min bror till Oslo för att se Frank Sinatra uppträda i Spektrum arena. Vi hade bokat rum på det flottaste hotellet i stan och fick senare höra att även Sinatra och hans sällskap bodde där.

Vid 20-tiden på kvällen for vi i väg för att se legenden uppträda. Jag hade smugglat med en kamera in trots förbudet att fotografera. Jag tänkte inte missa min enda chans i livet att plåta Frank Sinatra live på scen. Konserten var mycket bra, Sinatra var ett fullblodsproffs in i det sista och trots att han var över sjuttio år när vi såg honom hade han ännu kvar glöden i rösten.
 
Morgonen därpå klev vi upp och gjorde oss redo för frukost. Vi klev in i hissen och på väg ner hörde jag männen bredvid mig prata engelska med amerikansk accent. Jag tittade upp, och vem stod där om inte Frank Sinatra jr. Han var väldigt lik sin far, bortsett från att han var rundare. Sinatra jr var dirigent under pappans konsert. 30 år tidigare, 1961, då han var 19 år, blev Sinatra jr kidnappad av tre män som senare fälldes och dömdes till livstids fängelse. Advokaten utverkade dock en uppgörelse som sänkte straffet till 16 år. De satt bara av tre och ett halvt respektive fyra och ett halvt år, men det är en annan historia.
 
Senare fick vi höra att Frank Sinatra den äldre hade varit nere i baren under kvällen och druckit whiskey. Jag vet inte om det är sant, men det hade onekligen varit lite coolt om vi hade varit där samtidigt. Så ok, jag träffade bara Frank Sinatra den yngre och inte den äldre, men nästan.
ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Debatt
:

Är public service-anställda bättre på att googla?

Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar.Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar. Först ut är skribenterna Jens Ganman och Sargon de Basso som har olika syn på public service existensberättigande. Sargon de Basso är av åsikten att berörda mediekanaler fyller en viktig funktion eftersom han anser att de är de enda som har någorlunda hederlighet och ansvarskänsla. Här delar Jens Ganman med sig av varför han snarare tycker att de statligt stödda mediebolagen helt har spelat ut sin roll.

Debatt
:

Public service har bäst pressetik

Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar. Först ut är skribenterna Jens Ganman och Sargon De Basso som har olika syn på public service existensberättigande. Jens Ganman tycker att de statligt stödda mediebolagen har spelat ut sin roll. Här delar Sargon De Basso med sig av sitt resonemang kring varför han är av motsatt åsikt.

© 2026 Stockholms Fria