LFT arkiv


Denna artikel har publicerats i Läsarnas Fria Tidning - en tidning som helt byggde på medborgarjournalistik. Idag är Läsarnas Fria nedlagd, men arkivet är tillgängligt på Fria Tidningar.

Krönika
Nils Levin

Läsarnas Fria

Krönika: En balansgång på slak lina

Vad definierar ett öppet samhälle? Det kännetecknas bland annat av politisk representation och politisk transparens. Motsatsen torde vara ett slutet samhälle. Det som vi betraktade det forna Sovjetunionen. Hur står det då till i länder som allmänt kallas för skatteparadis? Är de att betrakta som öppna eller slutna?

Ett öppet samhälle blir en balansgång på slak lina eftersom det ger individen stor frihet, men öppnar även för kriminella handlingar av alla slag. Rånarligor som med stor framgång kommer över avsevärda belopp är givetvis lyckliga över att skatteparadisen överhuvudtaget existerar. Så är även alla skattesmitare och nolltaxerare, personer som är skyldiga staten stora belopp i icke redovisade skatter.

Stora summor har av vår regering förärats Försvarets radioanstalt för att utvidga signalspaning av kabelburen trafik som passerar landets gränser – den så kallade FRA-lagen. Det här spaningsarbetet har upprört många medborgare. Det har skrivits mängder av insändare och debattartiklar där skribenterna är upprörda och oroliga för vår personliga integritet. Kanske med all rätt.
Men upphörde inte vår integritet redan när registret med personnummer inrättades för många år sedan? Samtliga myndigheter, försäkringsbolag och även privata företag nyttjar dagligen våra sifferkombinationer och har på det sättet stor insyn i våra privatliv. Vi har med åren blivit så vana av att rabbla våra personnummer då och då att vi sällan tänker på vår utsatthet. I ett sådant läge brukar jag i efterhand drabbas av vånda när jag tänker på att ha lämnat ut både min kropp och själ

Men inget är nytt under solen. Redan på den tiden det begav sig, hade de socialdemokratiska regeringarna en uppfattning om att alla personer med en politisk övertygelse som låg till vänster om den socialdemokratiska idén om socialism, var säkerhetsrisker för nationen. Därför lät man Säpo spana på misstänkta individer på vänsterkanten, huvudsakligen genom telefonavlyssning.
Jag vet inte om den nuvarande regeringen fortsätter med det spaningsarbetet eller ej. Rysskräcken har som bekant efter flera århundraden äntligen klingat av och det kanske inte längre är ryssar som kommer inklampande på vårt territorium. Möjligen är vi (eller regeringen) rädda för terrorister som planerar något illdåd mot det lilla ”neutrala” Sverige. Om det inte är ekonomiska brottslingar som spaningsarbetet prioriterar så kan det kanske vara några skäggiga män. De som i Tora Bora-bergens grottor sitter med högteknologisk elektronik och etablerar kontakter med likasinnade personer inom våra gränser.

För att återknyta till spaningsarbetet och åsiktsregistreringen finns det tydligen en grupp som ligger utanför detta arbete och är immun mot alla tänkbara farhågor. Jag tänker på höga officerare inom den svenska försvarsmakten. Några av dem var faktiskt spioner i ordets rätta bemärkelse. Hette de inte Wennerström och Bergling?
Oavsett om det är terrorister eller svarta pengar man spanar efter så har FRA-lagen med all tydlighet blivit en del av vårt öppna samhälle.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Debatt
:

Är public service-anställda bättre på att googla?

Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar.Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar. Först ut är skribenterna Jens Ganman och Sargon de Basso som har olika syn på public service existensberättigande. Sargon de Basso är av åsikten att berörda mediekanaler fyller en viktig funktion eftersom han anser att de är de enda som har någorlunda hederlighet och ansvarskänsla. Här delar Jens Ganman med sig av varför han snarare tycker att de statligt stödda mediebolagen helt har spelat ut sin roll.

Debatt
:

Public service har bäst pressetik

Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar. Först ut är skribenterna Jens Ganman och Sargon De Basso som har olika syn på public service existensberättigande. Jens Ganman tycker att de statligt stödda mediebolagen har spelat ut sin roll. Här delar Sargon De Basso med sig av sitt resonemang kring varför han är av motsatt åsikt.

© 2026 Stockholms Fria