Det finns en brytpunkt. När antalet älgar i vargrevirsområde är under fem–sex per tusen hektar blir de gradvis färre. Vargen slukar dem. Tills det att vargarna själva får för ont om mat och blir färre. Så kan det svänga igen och älgarna blir fler, säger Olof Liberg, forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet.

– Är det 7–8 älgar per 1 000 hektar verkar det som att vargarna inte förmår begränsa älgstammen.

Då blir det fler älgar i skogarna varje år. Om inte jägarna deltar i älgjakten. Allt enligt en enkel formel. Fäller vargarna hälften av överskottet – får jägarna bara den andra hälften kvar att skjuta – om de inte vill se älgstammen minska.

– Det är alltid konkurrens med jägarna. Om inte vargarna fanns skulle jägarna kunna ta hela överskottet, säger Olof Liberg.

Sämst är det för jägarna i ett område med små vargrevir och få älgar. När vargstammen växer blir reviren mindre vilket leder till ett högre tryck på älgarna. Förutom att snuva jägarna på deras byte kan de också ta deras hundar.

– Risken finns i alla vargrevir, kan inte jägarna släppa hunden lös förstörs en del av själva älgjakten. Det leder till en tråkigare jakt tycker de.

Kan då varg bli ett alternativ för att hålla skogens kungar i schack? Olof Liberg tror inte det. Vargstammen i södra Sverige skulle vara tvungen att växa till mer än 1 000–1 500 individer.

– Unga vargar skulle leta sig över till renskötarområden varje år och i södra delarna av landet skulle fårskötseln bli besvärlig. Hundar skulle gå åt på ett helt annat sätt och kontakten mellan människa och varg skulle skapa oro och ängslan. Jag tror att det är ett orealistiskt scenario.

Hur skiljer sig varg som toppredator från människan?

– När det gäller älg tar varg en större andel kalvar och gamla djur. Jägare tar lite mera jämnt över alla åldersgrupper och skjuter hårt på tjur. Varg snarare tvärtom. Trofédjuren som jägarna är särskilt förtjusta i är nästan oåtkomliga för varg.