– Jag har fått överdoser 14 gånger och jag har hållit på med droger i 17 år, säger Björn och håller upp en hand för att förtydliga.

Han är en av de cirka 800 personer som dagligen rör sig på Vesterbro i Köpenhamn för att bli hög. Han är också en av stammisarna på det kommunalt finansierade drogintagsrum som huserar i ett härbärge på Istedgade.

– På gatan är det otryggt och om jag får en överdos får jag ingen hjälp – här finns rena sprutor och de kan hjälpa mig att hitta vener, säger han och visar från halsen till fotanklarna hur hans blodådror dragit sig tillbaka.

På andra sidan sundet – i Malmö – befinner sig Mikael Johansson. I dag är han fri från missbruket och ordförande för Skånes brukarförening. Också han har rört sig runt Vesterbro i jakt på droger. Men också för att få hjälp. Numera arbetar han för att svensk narkotikapolitik ska gå i samma riktning som den i Danmark. Att fokus ska ligga på det skadereducerande arbetet – inte på nolltoleransen.

– Om en ung person börjar i dag kommer det ta x antal år innan han börjar tänka på att lägga av. Under den tiden är det viktigt att personen tar så lite skada som möjligt. Avlider man går det inte att göra något åt. Då är det oåterkalleligt.

Men även om det var rekordfå danskar som dog i narkotikarelaterade dödsfall i fjol så har kurvan även i Danmark pekat stadigt uppåt under flera år. Och landet har likt Sverige en hög narkotikadödlighet jämfört med övriga Europa. Något som fått politiker att sjösätta en utredning för att undersöka vad det beror på och en rad nya åtgärder för att få ner dödstalen. Bland dem drogintagsrum och försök med att tillåta brukare att använda Naloxone, ett motgift för att häva opiatöverdoser. Liknande skadereducerande åtgärder ligger långt borta i Sverige, menar Bengt Svensson, professor i socialt arbete vid Malmö högskola. Sundet som skiljer de båda länderna åt är en ocean när det gäller narkotikapolitik, säger han.

– I Sverige ligger solidariteten med de som riskerar dras in i narkotikamissbruk medan det i den danska modellen ligger med de som är inne i ett missbruk. Det finns en gammal princip om att det ska vara svårt att knarka i Sverige.

Varför allt fler dukar under på grund av droger kan den svenska narkotikaforskningen inte ge något svar på. Trenden har varit densamma ända sedan 2006 och i fjol var det fler än någonsin som dog. För att lösa gåtan skulle det krävas en statlig utredning, menar Bengt Svensson. Men intresset finns inte. Inte sedan den statliga satsningen Mobilisering mot narkotika skrotades av den borgerliga regeringen 2007, säger han.

– Frågan har ingen tyngd längre, det är inget som prioriteras.