Nette Enström, inledarskribent.

Inledare


Karpfiske

Fria Tidningen

Sanktionerat djurplågeri för nöjes skull

Som så många andra inplanterade karpfiskar är Rebeckas öde att gödas och fångas – om och om igen – bara för att tillfredsställa sportfiskarnas jakt på nya viktrekord, skriver Nette Enström.

Många sportfiskare har stolt poserat med Rebecka i sin famn vid Tegelbruksdammen i Lomma utanför Malmö. Som så många andra inplanterade karpfiskar, ofta namngivna av sina plågoandar, är Rebeckas öde att gödas och fångas – om och om igen – bara för att tillfredsställa sportfiskarnas jakt på nya viktrekord bland sina fångster.

När jag tidigare skrev om sportfiskemetoder som Catch and release och Put and take lät sig reaktionerna inte väntas på. Vissa sportfiskare reagerade i ett närmast reflexmässigt självförsvar, oförstående inför de etiska frågor jag ställde. Andra sport- och fritidsfiskare (dock betydligt färre) hörde av sig i positiv anda och uppmärksammade mig på andra tvivelaktiga sportfiskegrenar, däribland karpfiske.

Tills för ett par år sedan hade jag aldrig kunnat föreställa mig att det fanns något så absurt och grymt som karpfiske. Och än mindre i Sverige, ett land som gärna skyltar med att det lagstiftar med stor djur- och naturhänsyn. Men det gäller inte alla arter.

Karpar är i huvudsak sötvattensfiskar med ursprung i Asien, men som spridits världen över som både mat- och sportfisk. I Sverige planteras de oftast in i dammar och sjöar i rent sportfiskesyfte, där de sedan mäskas (göds) med olika pellets, hundfoder och partikelbeten som förändrar dess naturliga födovanor.

På sajten ”Svenskt mete” beskrivs hur inplanterade karpar bör hanteras för att skadas minimalt vid fångst. Det är en lång manual som behandlar allt från hur karpen ska fångas, hållas och återsättas. Bland annat ska fisken inte lyftas högre än 30 centimeter och en bör aldrig stå upp med fisken i famnen, allt detta för att ”din karp ska må bra och kunna fångas många gånger i framtiden.”

En snabb koll på olika fiskebloggar räcker för att få en bild av att dessa råd inte följs särskilt ambitiöst. Många poserar med fiskarna både klumpigt och hänsynslöst framför kameran. Etik och uppförandekoder är uppenbarligen inget utmärkande för sportfiskare som jagar nya personbästa. Mer märkligt är det att detta tillåts och att inte fler, både myndigheter och allmänhet, reagerar.

Vid Färgsjön utanför Hultsfred, en av Sveriges bättre karpsjöar enligt det lokala fiskeområdet, kan man läsa hur ofta karparna Hanna, Marika och Nisse med flera har fångats, vad de vägt, vilka som fångat dem och så vidare. Så ser det ut lite varstans som folk ägnar sig åt den här ”sporten.” Och de som sysslar med karpfiske verkar tycka att de gör både fiskar och miljön en tjänst, ironiskt värre.

Men det är inte bara djurrättsligt som karpfisket är etiskt vedervärdigt. Även miljön tar stryk av att inplantera främmande arter, vilket svenska sportfiskare och myndigheter saknar kompetens att begripa. Hur inplanteringen av karpfiskar påverkar miljön har inte redovisats eller diskuterats i någon större utsträckning i Sverige, trots att det finns stor kunskap internationellt.

I Nordamerika och Australien har man bittert fått erfara hur inplanterade karpar koloniserat och förstört stora habitat, utrotat vattenväxter och andra arter, orsakat algblomning, floderosioner och försämrad vattenkvalitet, liksom spridit sjukdomar genom virus, parasiter, svamp och bakterier.

Det är lätt att förstå varför karpen kallas för ”pestfisk” på vissa håll i världen, även om det snarare är människan som ligger bakom förödelsen.

Säkert skulle både fisk och miljö må bäst av att människor gav fan i att leka gud över dess betingelser. Det borde i alla fall inte vara upp till en pervers sportutövning att designa nya ekosystem och regler för djurhållning.

Fakta: 

Nette undrar hur Länsstyrelsen Gävleborg tänkte när de gav ”Gösdrottningen” arbete för fiskefunktionen, där hon bland annat ska inventera gös. Hur sannolikt är det att en sponsrad sportfiskare erkänner om sportfisket visar sig skada fisken?

ANNONSER

© 2024 Stockholms Fria