Svårt för sojan att slå rot i Skåne
De varma jordarna i Skåne skulle kunna vara god jordmån för lokalproducerad soja. Trots goda testresultat tar inte odlingen fart.
– Vi måste hitta köpare som är beredda att betala vad det kostar, säger bonden Erik Nilsson i Hammenhög.
De senaste åren har mellan 250 000 och 270 000 ton soja importerats till Sverige, främst för att användas som djurfoder men också till ett växande utbud av vegetariska produkter. Men en ökad efterfrågan på soja har en baksida. Merparten av den importerade grödan kommer ifrån Sydamerika där odlingar kan ske på bekostnad av regnskogsmark och komma från gmo-grödor. Samtidigt skulle mycket av sojan kunna tas direkt från den skånska myllan, enligt Fredrik Fogelberg som är forskare på Institutet för jordbruks- och miljöteknik, JTI. I flera år har testodlingar bedrivits och resultaten har visat sig vara goda.
– Vi vet vilka sorter vi ska använda, hur mycket man får och hur det ska odlas.
Ändå har den svenskodlade sojan inte fått något genombrott. I fjol odlades endast soja på cirka 60 hektar åkermark. Fredrik Fogelberg säger att det står och väger. Att det behövs fler aktörer som vågar ta en risk för att få fart på produktionen.
– Det vi brottas med är marknaden. Man vill ha både livrem och hängslen i väntan på att någon annan ska betala.
Utanför Hammenhög, i hjärtat av Österlen, försökte i fjol Erik Nilsson att odla soja. Och resultaten var goda, säger han. Sojan fungerar bra som en förgröda då den tillför kväve till jorden – samtidigt som den växte bra, säger han.
– Sådden gick hur bra som helst, den såg riktigt fin och frisk ut.
Ändå har han inte några planer på att fortsätta. Någon ny finansiering för mer provverksamhet har han inte och att börja odla kommersiellt är inte aktuellt. Det betalar sig inte.
– Det går inte att producera till världsmarknadspris men om man ser att det finns ett mervärde i svensk gmo-fri soja och att det finns köpare – då är det absolut något för framtiden, säger han.
Magnus Hansson är ansvarig för marknad och försäljning på Anamma som producerar livsmedel med sojakött. Till en början tror han att det skulle kunna vara aktuellt att betala mer till producenten. Men det fattas en mellanhand – en industri som processar själva sojabönan och gör den till det sojakoncentrat som företaget använder sig av. En roll Anamma inte vill ta på sig.
– Det är inte vår affärsverksamhet. Om någon ska göra det bör det vara flera köpare så att man får igång en marknad, annars blir vi väldigt beroende av varandra. Det är viktigt att det blir en fungerande marknadsplats.
Var köper ni er soja ifrån?
– Sedan ett par år köper vi inte ifrån Sydamerika om vi inte kan ha bra koll på hur det odlas därnere. Vi köper från Europa och USA och handlar bara från leverantörer som har certifikat på att det inte innehåller gmo.
Större delen av den importerade sojan kommer ifrån Brasilien, USA och Argentina och går till djurfoder. Även Sydafrika och Kazakstan är länder med stor sojaexport till Sverige, enligt uppgifter från Jordbruksverket.
Sojaodling kan leda till regnskogskövling
Produktionen av soja i Brasilien leder till allvarliga skador på miljön och kränkningar av mänskliga rättigheter, enligt en rapport från Swedwatch 2012.
Känsliga naturområden omvandlas till sojaplantage med minskad biologisk mångfald och stora utsläpp av växthusgaser som följd.
I rapporten framgår också att det förekommer slavarbete och används giftiga bekämpningsmedel.
Flera stora svenska importörer saknade 2012 uppförandekoder för sina leverantörer och Lantmännen importerade en del soja som inte var certifierad – vilket innebär större risker för brott mot mänskliga rättigheter och miljöförstöring i leverantörsleden.
