Debatt


Britta Ring
  • USA-soldater poserar med vapen under en uppvisning i samband med Nato-toppmötet i Lettlands huvudstad Riga i november 2006. Natos utvidning till Rysslands gränser har lett till ökade spänningar i världen, skriver Britta Ring.
Fria Tidningen

Ukraina, Ryssland och elefanten i rummet

Natos utvidgning runt Rysslands gränser leder till växande spänningar, nationalism och kapprustning, skriver Britta Ring.

Ukraina befinner sig i en katastrofal situation. Den nya regeringen är inte mindre korrumperad än den förra och Janukovitjs försök att balansera mellan Ryssland och EU har ersatts med aggressiv fientlighet mot Ryssland, som Ukraina är starkt ekonomiskt beroende av. Studenter och andra med idealism i blicken på Maidan utnyttjas som redskap i ett storpolitiskt spel, där EU kommer att erbjuda ”stödpaket” med skoningslösa ekonomiska nedskärningar, modell Grekland. Gissa om demonstrationer blir förbjudna.

Ryssland å sin sida är hårt trängt av denna fientliga statskupp i det strategiskt betydelsefulla grannlandet, där marinbasen på Krim är livsviktig som enda garanterad öppning ut till Svarta havet. Om landet blir medlem i Nato kommer USA att upprätta baser där precis som i alla andra Natoländer. Hotet tvingar Ryssland att skydda sina gränser och sin marinbas vid Svarta havet. En ny kapprustning har startat och farliga spänningar har provocerats fram i vår närhet.

Natos systematiska utvidgning runt Rysslands gränser med stark militär aktivitet och offensiva stridsövningar i bland annat norra Sverige och i Östersjön är elefanten i rummet, som massmedierna inte låtsas se – kompakt tystnad råder. Våra svenska Rysslandshatare som vill befästa Gotland låtsas inte veta att hela den baltiska kusten är möblerad med USA-baser och andra militära installationer, till exempel den största beväpnade drönaren Global Hawk.

Ryssland hotar inte Baltikum. Snarare är det Nato som via Baltikum hotar Ryssland. Men Natos offensiva framryckning allt tätare runt Rysslands gränser finns över huvud taget inte till i nyhetsrapporteringen. Istället söker man orsakerna till upptrappningen hos Ryssland och den onde Putin, det senaste hatobjektet i USA-propagandan.

Det finns naturligtvis mycket att kritisera Putin för. Men han är en produkt av den skakiga politiska och ekonomiska utvecklingen i Ryssland efter Sovjetunionens fall, med rövarkapitalism, stålbad, oligarker och en demokrati som söker sin form. I otryggheten växer den extrema nationalismen där som i andra länder i dag.

Den militära upprustningen i närområdet, yttre hot och upptrappningen av de politiska spänningarna gynnar extremnationalismen i både Ryssland och Ukraina. Genom att inlemma Ukraina i sin maktsfär och tränga Ryssland in i ett hörn fortsätter USA att söndra och härska. I spåren av denna strategi ser vi länder falla samman, mer eller mindre i kaos, med religiös och politisk splittring på randen till eller i inbördeskrig, och växande terrorism.

Statsminister Reinfeldt uttalade ovanligt klokt att i den här situationen får man inte trappa upp konflikten ytterligare utan bör istället vidta åtgärder som lugnar ner stämningarna. Han blev bryskt tillrättavisad av sin egen utrikesminister, som snarare liknar en stridslysten kamphund. I EU är Tyskland den enda återhållande kraften bland krigshetsarna. Och massmedierna fungerar som deras okritiska megafoner. Att förtiga är att ljuga för allmänheten, som inte kan reagera mot krigsfaran. Elefanten i rummet är en farlig elefant.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Debatt
:

Är public service-anställda bättre på att googla?

Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar.Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar. Först ut är skribenterna Jens Ganman och Sargon de Basso som har olika syn på public service existensberättigande. Sargon de Basso är av åsikten att berörda mediekanaler fyller en viktig funktion eftersom han anser att de är de enda som har någorlunda hederlighet och ansvarskänsla. Här delar Jens Ganman med sig av varför han snarare tycker att de statligt stödda mediebolagen helt har spelat ut sin roll.

Debatt
:

Public service har bäst pressetik

Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar. Först ut är skribenterna Jens Ganman och Sargon De Basso som har olika syn på public service existensberättigande. Jens Ganman tycker att de statligt stödda mediebolagen har spelat ut sin roll. Här delar Sargon De Basso med sig av sitt resonemang kring varför han är av motsatt åsikt.

© 2026 Stockholms Fria