Närmare 8,5 miljoner människor i Pakistan beräknas arbeta i privata hem, men även om hushållsanställda är en stor yrkesgrupp saknar de ofta de grundläggande rättigheter som andra anställda har. Klara regler för anställningar saknas och få har fasta arbetstider, förmåner, pensioner eller riktiga avtal. Inga lagar reglerar tydligt arbetsförhållandena för anställda i hemmen och många hembiträden utsätts också för misshandel och sexuella trakasserier på sin arbetsplats.

Det är svårt att fastställa exakt hur många i landet som arbetar som hembiträden. Pakistans statistikbyrå uppger att 74 procent av arbetskraften tillhör den informella sektorn och att en majoritet är hushållsanställda. Mestadels är det lågutbildade kvinnor från landsbygden som söker sig till städerna för arbete i hopp om en bättre framtid, men som ofta resulterar i hårt arbete med mycket låga löner.

22-åriga Take Sonam Iqbal har arbetat i andra människors hem sedan hon var 15 år och säger att en väldigt positiv bild av jobbet målades upp då hon var på intervju.

– Men sakta men säkert har arbetsbördan ökat och vi kan inte ens protestera, säger hon.

Hittills har lite uppmärksamhet ägnats åt gruppens arbetsvillkor, men nu håller saker på att förändras. I december förra året bildades Pakistans första fackförening för hemarbetare. Fackförbundet har nu 235 medlemmar varav 225 är kvinnor.

Trebarnsmamman Sumaira Salamat arbetar varje dag mellan klockan tio och halv två i tre olika hem i Lahore där hon städar, diskar och tvättar för motsvarande 245 kronor i månaden. Sumaira Salamat säger att hon under fyra år kämpat för sina och sina arbetskamraters rättigheter.

– Det är bara under det senaste ett och ett halvt året som vi insett betydelsen av att gå samman. Vi vill att vårt arbete erkänns, precis som fabriksarbetarnas och sjukhusanställdas. Vi vill ha rätt till pension och bättre löner och goda arbetsvillkor, säger hon.

Nya lagförslag ska nu också behandlas i parlamentet som kan komma att förbättra situationen för hemarbetare. I januari lades det fram ett förslag om höjda löner för outbildade som kan innebära att minimilönerna höjs från motsvarande 815 kronor till cirka 971 kronor i månaden i alla landets provinser.