Serveringar tillåts utan viten att stänga ute personer med rörelsehinder från sommarstaden Göteborg. Under 2014 och 2015 anmälde GIL 46 uteserveringar för bristande tillgänglighet. Man hade då besökt uppbyggda uteserveringar i Göteborg och funnit att omkring 75 procent var otillgängliga trots lagkrav om anpassningar. Plan- och bygglagen kräver att allmänna platser ska kunna användas av personer med nedsatt rörelse och/eller orienteringsförmåga. Sedan 1 januari 2015 är bristande tillgänglighet diskriminering enligt lagen.

Vad hände sen? Under maj månad har jag besökt samtliga tidigare anmälda krogar för att se hur årets uteserveringar ser ut. Resultatet är knappast upplyftande. Endast 14 procent av de anmälda krogarna är i dag möjliga att besöka för den som sitter i rullstol.

Under förra året inleddes på GIL:s initiativ samtal med krögare, restaurangmoguler och representanter från Trafikkontoret, som tillsammans med Stadsbyggnadskontoret och Polisen ansvarar för tillstånden för uteserveringarna. Frågan verkar inte ha tagits på allvar.

Det finns dålig kunskap om vilka krav som ställs på uteserveringarnas utformning samt en oförståelse för vad mindre nivåskillnader och steg skapar för klyftor mellan människor. Många krögare menar att mindre höjdskillnader inte är ett problem, att de brukar hjälpa till och bära in sina gäster. Men de flesta, oavsett om de är gående eller rullande personer, vill inte lyftas in eller upp när de ska dricka en bärs eller ta en kaffe. Man kan utöver okunskap också anta att situationen ser ut som den gör på grund av fördomar ställda mot personer med funktionsnedsättningar.

Många räknar med att vi inte vill gå ut, att vi hellre sitter hemma och spelar bingo. Att vi inte kan eller får dricka alkohol. Att vi inte har vänner och familjer som vi vill fira sommar med. Ofta talar man om att vi har särskilda behov, men jag menar att vi framförallt har normala behov.

Många uteserveringar i Göteborg, som i dag har en ramp, är ändå otillgängliga på grund av exempelvis fasta bord och bänkar utan möjlighet för passage eller plats för rullstol. Användbarheten är därmed noll. På somliga ställen förekommer också uteserveringar i två delar, där bara den ena delen gjorts tillgänglig. Förstås ska hela uteserveringen vara tillgänglig!

Man kan tycka att det borde vara ett rättssäkert system, men det är det inte. Polisen, Trafikkontoret och Stadsbyggnadskontoret delar ut tillstånd alldeles för lättvindigt och är dåliga på att se till att lagen efterföljs. Uteserveringar ska vara tillgängliga: det finns inga om, inga men. Vi kommer att anmäla alla ställen som inte uppfyller kraven på tillgänglighet, även om det borde vara kommunens och Polisens uppgift och inte vår, att se till att lagen efterföljs.