Tamina Bentrani föddes i Afghanistans huvudstad Kabul 1986. Landet hade en kommunistisk regering. Det var krig i landet. Men Kabul var en fredlig stad.

Taminas första år var lyckliga. Hennes pappa var överste i armén. Han var utbildad i Sovjet och var agnostiker. Mamman var undersköterska. Familjen hade många släktingar och vänner.

På 1990-talet var det konflikter. Sovjetunionen stödde Afghanistans kommunistiska regering. Muhajedin kämpade emot regeringen. De fick pengar ifrån USA, Pakistan och Saudiarabien.

1989 lämnade Sovjetunionen Afghanistan. Regeringen föll. Olika grupper krigade om makten. Då kom kriget till Kabul.

– Plötsligt försvann min lyckliga barndom. Raketer slog ner i Kabul. Människor slutade att ta hand om varandra. Istället började var och en att tänka på sig själv, berättar Tamina Bentrani.

Sedan fick talibanerna makten. Kriget tog slut och det blev ordning. Men lagarna blev hårda, särskilt för kvinnor. De fick inte arbeta eller gå i skolan. Och alla måste ha på sig burka.

– Mina föräldrar sålde allt vi hade i Kabul. Sedan flyttade vi till Pakistan. Men det var ett misstag. Där blev afghanska kvinnor attackerade på gatan. Och polisen jagade männen.

Familjen ville fly till Europa. De första som lyckades var Tamina och hennes lillebror. De fick åka tillsammans med människo-smugglare. De reste över Kirgizistan, Sibirien och Polen. Resan var svår. En afghansk familj tog deras pengar. De fick gå långt och de frös mycket. Men det fanns också ljusa stunder.

– Nyårsafton mellan 2000 och 2001 var jag och min bror i Kirgizistans huvudstad Bisjkek. Vi var gömda i en lägenhet. Vi hade ingen mat. Då knöt vi ett snöre på en hink. Vi hängde ner den framför fönstret under oss. De som bodde där förstod att vi var gömda. De kunde ha ringt polisen. Istället lade de en hel kalkon i hinken, berättar Tamina.

Till slut kom Tamina och hennes bror fram till Sverige. Där fick de bo hos en foster-familj på Tjörn. Det var 2001. Den 11 september flög två plan in i två höghus i New York. USA hämnades på Afghanistan.

– När USA bombade hela Afghanistan tänkte jag att mina föräldrar var döda. Jag trodde att de enda som levde var jag, min bror och min storasyster i Tyskland, säger Tamina.

Men föräldrarna klarade sig. I dag lever de i Sverige.

Tamina är 30 år. Men hon har sett mycket. Mer än många gör i hela sitt liv. Nu skriver hon böcker om sitt liv. I höstas kom den första boken. Den heter Blodröd snö. Det ska bli en serie med tre böcker.

Mycket är bra i Sverige. I dag studerar Tamina till tand-tekniker på Göteborgs universitet. Hon gör sin egen musik. Och hon hoppas att nästa bok ska bli färdig i höst.

Men allt är inte lätt. Många tror att afghaner är terrorister.

– Jag tänker ibland att det hade varit bättre att stanna kvar. Jag kunde ha kämpat och dött där hemma. Pappa ville stanna, men han blev övertalad att resa för familjen. Han skämdes för att han gav upp och flydde, säger Tamina.

Senare blev pappan sjuk och då skämdes han för att han fick hjälp från ett samhälle som han inte gett något till.

Tamina berättar att hon är väldigt tacksam mot Sverige. För sin pappas skull och för sin egen skull.

Men kanske är det Sverige som ska vara tacksamt för Tamina Bentranis stora kraft och många idéer. 1