Birger Schlaug

Inledare


Ideologi

  • Klimatminister Isabella Lövin och MP har i jakten på regeringsduglighet låtit sig bli ideologiskt kastrerade av regeringen Löfven, skriver Birger Schlaug.
Fria Tidningen

Regeringsduglighet förlamar politiken

Miljöpartiet har kompromissat bort sin systemkritiska ideologi till förmån för att anses "regeringsdugliga" i regeringen Löfven, men regeringsduglighet får inte innebära att det politiska samtalet lamslås, skriver Birger Schlaug.

För några veckor sedan antog riksdagen den så kallade klimatlagen. Få har uppmärksammat att den kopplades till ett så kallat tilläggsbeslut. Som innebär att klimatpolitiken inte får medföra att den ekonomiska tillväxten drabbas negativt.

Det vill säga: ekonomisk tillväxt anses av riksdagen var lika viktig som att minska de klimatrelaterade utsläppen. Det är bisarrt.

Än mer bisarrt är att klimat-ministern inte med ett ord kommenterade detta beslut. Att klart och tydligt slå fast att de planetära processerna, av vilka klimatet är en, är viktigare än tillväxt är tydligen allt för känsligt. Det är bisarrt!

För någon dryg vecka sedan redovisade kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke i Ekots lördagsintervju hur viktiga medierna, inte minst tidningar, är för en fun-gerande demokrati. För att värna tidningarna, och därmed demokratin, krävde hon att reklamskatten skulle avvecklas.

Reklam har till syfte att vi ska konsumera mer. I snabbare takt. Reklamflödet är i själva verket livsstilspropaganda som går på tvärs mot allt det som krävs för att vi ska ta planeten på allvar. Ändå är det denna livsstilspropaganda som ska rädda demokratin. Enligt Sveriges kultur- och demokratiminister. Det är bisarrt.

Kanske är det mest bisarra att såväl klimatministern (som inte förmår kommentera att riksdagen anser att det är lika viktigt att rädda BNP som planeten) som demokratiministern (som vill rädda demokratin genom ökad konsumtionspropaganda) går under partibeteckningen MP. Ett parti vars hela tillblivelse bottnar i att frågor om vår planets överlevnad – och dess förmåga att ge oss förutsättningar för att även i framtiden bygga goda samhällen – väger tyngst.

Hur kommer det sig att de gröna ministrarna inte problematiserar frågorna? Svaret är lika enkelt som tragiskt. Med regeringsduglighet menas i den politiska debatten att man inte ”bråkar”. Vilket medför att MP har valt bort all systemkritik för att rätta in sig i ledet.

Att borgerliga ledarsidor i en nyliberal tid anser att systemkritik är motsats till regeringsduglighet är förstås logiskt. Att många ledande socialdemokratiska skribenter anser samma sak är bekymmersamt. Att ledande politiker i MP håller med är förödande. Inte bara för detta parti utan för hela den politiska debatten.

Genom att självmant ha låtit sig ideologsikt kastreras finns vare sig arbetskritik eller tillväxtkritik kvar på den offentliga politiska agendan trots att det varit traditionella gröna ståndpunkter.

Vad hade försvunnit om Vänsterpartiet suttit i en regering dominerad av den Löfvenska socialdemokratin? Hade frågan om vinster i välfärden dränkts i kravet på att vara regeringsduglig och foglig? Vad hade den feministiska opinionsbildningen tagit vägen om Feministiskt initiativ hamnat i samma situation?

För framtiden är det nödvändigt att partier som bär på systemkritik inte förlamas om de ingår i en regering. Lärdomen från den senaste mandatperioden bör vara att mindre systemkritiska partier måste förmå att hålla två bollar i luften samtidigt, dels ägna sig åt det parlamentariska hantverket genom att förhandla och kompromissa, dels genom att driva opinionsbildning för det man egentligen vill. Annars blir det politiska samtalet mycket fattigt.

Så fattigt att allt utanför den politiska normen försvinner från agendan. Vi får allt mer av debatt som handlar om vilken påkletad regeringsfärg – blå, röd eller grön – som ska styra mot samma mål.

Mål som i detta marknadsfundamentalistiska tidevarv kan sammanfattas med det mest bisarra: Arbete är frihet, konsumtion är kultur, produktion är alltings mått.

ANNONSER

© 2024 Stockholms Fria