Självmord ses som ett medicinskt problem, ett symtom på psykisk sjukdom, främst depression. För det finns behandling. Detta har medfört att antalet självmord minskat med 30-40 procent sedan 1980.

Men omkring år 2000 hände något. Den nedåtgående kurvan planar ut och ligger sedan dess oförändrad på omkring 1500 döda per år, 30 liv i veckan. Dessutom ökar suicidförsöken bland ungdomar. Kritiken av hur suicidala personer bemöts inom vården är fortsatt stark från patienter, anhöriga och media.

Bakomliggande psykisk störning ska naturligtvis behandlas även i framtiden och suicidpreventionen ska dra nytta av de förbättringar som görs. Men något nytt måste till som får kurvan att vända.

Under våren 2017 hände mycket. Låt oss börja med det positiva som ökad öppenhet och att tabueringen att tala om självmord har luckrats upp, och bygga vidare på det. Tv-dokumentären 30 liv i veckan i SVT bröt med kraft genom experternas gränser in i de familjära och samhälleliga samtalen och suicidprevention har blivit en politisk fråga. Folks engagemang är ju som vi vet förutsättningen för statligt engagemang och finansiering.

Ökad finansiering. Trafikverket är sedan några år den enskilt största aktören inom suicidprevention, med 100 miljoner kronor per år, och arbetar hårt med metodutveckling. Det nya är att staten för år 2017 satsar ytterligare nära 100 miljoner för att genom Folkhälsomyndigheten utveckla kunskap, stödja ideella organisationer samt inrätta regionala centra för suicidprevention och psykisk hälsa. Suicidprevention i Väst, SPIV och Riksförbundet för suicidprevention och efterlevandes stöd, SPES har till exempel fått cirk en miljon var av dessa pengar, vilket bidrar till stabilitet och långsiktig planering.

Suicidala personer är självständiga aktörer och viktig, ny kunskap har presenterats av internationell expertis. Det är psykiatrer och psykologer samlade i den så kallade AESCHI-gruppen som sedan år 2000 har sökt svar på frågan varför så många suicidala personer inte får ett gott bemötande inom vården. Deras slutsatser är entydiga. Självmord är en handling, en depression tar inte livet av sig, det är en person som gör det. Därmed lyfts suicidala personer fram som självständiga aktörer. Deras hårda kamp för att överleva behöver allt stöd. Den är suicidpreventionens främsta tillgång. Var och en bör lyssna till personer i så utsatta situationer.

Vi som möter suicidala personer behöver uppmärksamt och lyhört lyssna på deras beskrivningar av vad som leder fram mot en suicidal handling. Vilka små detaljer i det stora sammanhanget gör att personen just då inte orkar längre? Vi behöver i psykoterapeutiska samtal finna och utforska detta tillsammans med personen. Individens ökade medvetenhet om sina triggers och nya problemlösningsstrategier kan förebygga nya suicidförsök. Vi behöver dock mer kunskap som stöd i utvecklandet av sådan psykologisk behandling.

Avslutningsvis ytterligare en bra sak: en stor nationell suicidkonferens äger rum på Svenska mässan i Göteborg den 12-13 september. Redan har över 500 personer anmält sig, www.spkonferens2017. Den är tänkt för alla som ideellt eller professionellt försöka stödja personer med tankar på suicid. Välkommen du med!