Lennart Fernström

Inledare


Lennart Fernström
  • ullevi
    Nya eller gamla Ullevi? Nya eller gamla Fria Tidningen?

Välkommen tillbaka till Gamla Fria Tidningen

Fria Tidningar behövs lika mycket nu som 1999 när Björn och jag bestämde oss för att dra igång, skriver Frias grundare Lennart Fernström.

I Göteborg heter den nya moderna fotbollsarenan som invigdes 2009 Gamla Ullevi, medan arenan bredvid från 1958 heter Nya Ullevi. Förklaringen är att den nya arenan ligger där den tidigare arenan med samma namn (Gamla Ullevi) från 1916 tidigare låg. Från 1958 till 2017 (då den allra första arenan revs) var det alltså helt naturligt att kalla Nya Ullevi för just Nya Ullevi och då fick det bli Gamla Ullevi även för den arenan som ersatte den gamla Gamla Ullevi.

För 19 år sedan fick jag och Björn Danielsson nog av det alltmer likriktade medielandskapet kontrollerat av allt färre aktörer. Fyra år tidigare hade Sverige anslutits till EU genom en extrem propagandaapparat som inte bara handlade om att Ja-sidan hade mer än 20 gånger så mycket pengar.

Nästan alla dagstidningar stod också bakom anslutningen och drog sig inte för att driva kampanjjournalistik. Sveriges största morgontidning DN valde till exempel att göra en ledarskribent som propagerat för medlemskap till huvudansvarig för EU-bevakningen. En annan del i DNs kampanjjournalistik under 1990-talet var opinionsundersökningar. DN frågade om folk trodde att kärnkraften skulle vara avvecklad år 2010, i enlighet med folkomröstningen 1980. Eftersom folket inte litade på politikerna blev svaret från de flesta nej. DN redovisade detta som att de flesta inte ville att kärnkraften skulle avvecklas till 2010.

I slutet av 1990-talet hade miljöfrågan nästan försvunnit ur den offentliga diskussionen, efter ett tidigare uppsving. I nästan all media framställdes, precis som i dag, ekonomisk tillväxt som något självklart positivt. Diskussionen handlade bara om hur den kunde uppnås, hållas igång och förstärkas. Aldrig om ifall den var möjlig och till vilket pris. Listan skulle kunna göras lång. Som tidningsläsare kände vi oss frustrerade och bestämde oss för att starta Stockholms Fria Tidning. Ingen av oss var journalist, ingen av oss hade någonsin jobbat på en tidning och ingen av oss hade något kapital. De flesta tyckte att vi var galna. Väldigt få trodde att vi skulle lyckas och kom vi igång skulle tidningen bara överleva något år.

För att försörja sig jobbade Björn som spärrvakt i tunnelbanan och i hans spärrkur tog han, jag och Lisa Gålmark fram texter till en folder. Micke Svensson gjorde sedan formen och layoutade en fyrsidig tabloid som vi tryckte i 100 000 exemplar och spred för att få in prenumeranter. I foldern beskrev vi våra tankar under rubriken ”Varför Stockholms Fria?” bland annat så här:

”Människor sliter i grupper, föreningar och individuellt för en bättre värld, för solidaritet med människor i tredje världen, för djurs rättigheter, för fred och frihet, för ett miljömässigt hållbart sätt att leva, producera och konsumera. Men deras strävanden och intressen uppmärksammas och återspeglas mycket sällan eller bristfälligt i nuvarande press.

Dagens tidningar utelämnar många människors verklighet och upplevelse av sin omvärld. De flesta människor vill se en fredlig, solidarisk, ekologisk samhällsutveckling, men de har i dag ingen allmän tidning som speglar och återger händelser utifrån en sådan verklighetssyn.

Man kan säga att dagens tidningar utelämnar inte bara nyheter, problem och aspekter som berör och engagerar många - de utelämnar också oss läsare. Det är här vi ser behovet av en ny tidning - en ledig nisch om man så vill.

Stockholms Fria Tidning startar för att vara en motpol till de koncentrerade ägarintressen som dominerar svensk press i dag. Tidningen har som målsättning att bredda utrymmet för den offentliga debatten.”

Genom spridning av foldern och internetkampanjande (detta var innan sociala medier) fick vi på två år ihop 2 000 förhandsanmälningar på prenumerationer, vilket var det antal prenumeranter som krävdes för presstöd.

Stockholms Fria drogs igång och på det följde Göteborgs Fria och ytterligare nio tidningar. Vid 2013 års start hade Fria Tidningen över 7 000 prenumeranter och Frias olika tidningar sammanlagt över 20 000 prenumeranter.

Då beslöt styrelsen sig för att byta strategi. Jag slutade som vd på Fria och styrelsen började lägga ner tidningar. Först Uppsala Fria, och efter det varvades nedläggningar med rekonstruktion (frilansare, tryckeri, staten etcetera fick ta förlusterna).

När inte det hjälpte fick ETC ta över, vilket ledde till nya nedläggningar. Slutligen, den 6 april, sattes hela bolaget i konkurs och Fria Tidningen lades som sista kvarvarande Fria-tidning ner.

Då var det nog för mig igen. Fria Tidningar behövs lika mycket nu som 1999 när Björn och jag bestämde oss för att dra igång. Därför har Mediehuset Grönt, det bolag som jag startade 2015 tillsammans med några från Fria, köpt upp spillrorna i konkursboet. Totalt har närmare 95 procent av Frias prenumeranter försvunnit under det senaste åren.

Ni 1 500 tappra som är kvar ska därför ha ett stort tack. Tillsammans med er, medarbetare från Fria Tidningar, Björn men också Malin Bergendal och Simon Nummela som var på Fria med mig, och nya kollegor startar vi nu upp igen.

Nu bygger vi Gamla Fria Tidningen – en modern tidning, på gammal stabil grund. Välkomna tillbaka som läsare!

ANNONSER

© 2024 Stockholms Fria