Alla vet ju att vår masskonsumtion av produkter slösar mängder av energi, och med dagens oljesamhälle är det knappast miljövänligt, och inte ens möjligt särskilt länge till för den delen! Men om vi då kan ta de där produkterna när vi är klara med dem, och föra tillbaka energin vi en gång slösade på att tillverka dem, in i produktionen igen, då kan vi ju få nära på ett slutet kretslopp, där ingenting alls går åt! Och alltså eldar vi produkterna, och värmen som bildas kallar vi återvunnen energi.
Men om vi tittar närmare på det finns en del underligheter. Om vi eldar en plastpåse, då får vi förvisso ut ungefär lika mycket energi i form av värme, som det en gång gick åt att tillverka plastpåsen. Men om vi eldar en cykel, då blir det inte alls lika mycket energi som vid tillverkningen! Och i vissa fall, till exempel om vi eldar en pinnstol, då kan vi få ut MER energi än vad vi stoppat in! Har den förökat sig? Men energi kan ju inte bildas, har vi ju lärt oss! HUR går detta ihop?
Det är enkelt. Det är helt enkelt inte fråga om någon återvinning. Den energin vi en gång använde till att tillverka produkten, den är borta, jag är ledsen. Den finns inte bunden i produkten, redo att frigöras igen när denna bränns. Den energi som frigörs vid förbränning är i stället materialets energi. I plastpåsens fall är det oljan, i cykelns metallen och i pinnstolen är det trät. Att elda en pinnstol skulle alltså kunna kallas att elda biobränsle. Men att elda en plastpåse kan inte vara annat än att elda fossilbränsle. En enkelriktad transport från oljereservoaren till atmosfären.

Terminologin är i själva verket en bluff. Genom att kalla sopförbränning med tillvaratagen värme för 'energiåtervinning' kan man få den fortsatta masskonsumtionen att verka mindre ond, och mycket mera hållbar än den i själva verket är! Agenda 21 listade förresten en prioriteringsordning över hur avfall skulle hanteras, som löd:
1. Återanvända
2. Återvinna material
3. Förbränna med tillvaratagen värme
4. Förbränna utan tillvaratagen värme
5. Deponi
Men att bränna är mycket enklare än att återanvända och återvinna. Och bättre för industrin, eftersom mer då måste tillverkas. Alltså uppfanns termen 'energiåtervinning', som av helt logiska skäl inte fanns med i A21, och så flyttades plötsligt sopförbränningen upp från prio 3 till prio 2, och alla var glada.

Naturligtvis är det bättre att utvinna energin ur sopornas material, även plastpåsarnas, än det är att låta dem ligga på en soptipp och sakta vittra bort, långsamt avgivande all sin värme till omgivningen, medan människosamhället i stället bränner färsk råolja till värme. Men låt oss inte göra det bättre än vad det är. Låt oss kalla saker vid deras rätta namn. Enda sättet att uppnå en hållbar energikonsumtion är att inte använda mer energi per år än vad solen ger oss per år, direkt eller indirekt som till exempel biobränsle. För att klara detta finns det nog inga omvägar. Vi måste minska vår överkonsumtion. Vi måste äta mindre kött!