Öppna upp samhället för cannabisbrukare
Goddag, mitt namn är Anna Borgström, jag vill här bara framlägga en protest mot det ni kallar samhälle. Först vill jag tala om för er att det faktiskt finns människor som lever i en annan verklighet än er, och vi blir fler och fler.
Är det inte dags att erkänna att ni har misslyckats, ert system fungerade inte, era ansträngningar var förgäves, och låta nya krafter försöka skapa en ny och bättre värld. Jag förstår att det är svårt att erkänna sina misstag och stiga åt sidan helt och hållet på en gång, men ni skulle i alla fall kunna börja med att rätta till följande orosmoln:
1) Var så vänliga att legalisera cannabis. Att människan älskar att berusa sig, och att detta har varit ett faktum under hela artens historia, känner ni förmodligen redan till, att vissa människor inte tål alkohol är också välkänt. Varför kan vi då inte få röka vårt brass i fred? Ni klagar för att vi stödjer den organiserade brottsligheten, men det är inget vi önskar utan bara en tragisk konsekvens av ert rigida agerande. Om ni i stället hade legaliserat, både odling och försäljning, skulle ni tjäna otroliga summor genom att skapa ett statligt monopol liknande systembolaget.
2) Lagens lägsta form av väktare, Securitasvakten, bör avlägsnas från förorten, då han inte bara är ett orosmoment, utan också influerar ungdomar att alliera sig tillsammans, emot lagen, och de normer samhället står för. Visserligen är ett ifrågasättande av maktinnehavarna önskvärt och nödvändigt, men den kritik som är konstruktiv bör framföras med respekt och inte av individer vars enda drivkraft är hat. Istället borde man ta och titta på vad det är som får ungdomar att sitta i trappuppgångar och supa sig fulla. Varje barn inser att en trappuppgång inte är ett förstahandsval när det gäller platser att supa på. Kan det vara så att dessa människor inte har någon annanstans att gå, och är det då rimligt att förfölja dom?
3) De pengar ni skulle tjäna på legaliseringen av cannabispreparat skulle kunna användas till att låna ut till människor som vill starta eget men som saknar kapital. Även om man tänker sig en mycket fördelaktig låneplan, kommer detta innebära icke obetydliga inkomster för staten. Dock krävs det en upplättning av ert stelbenta regelverk, vad det gäller gatuförsäljning och dylikt, då dessa regler skapar stora problem för människor som försöker skapa ett oberoende liv. Här kommer även lagen om alkoholservering in. Hur många gånger har ni inte själva legat i parken, en varm dag i maj, och önskat att det kunde komma förbi någon som sålde öl? Varför skulle inte folk kunna få lov att tjäna lite pengar på det viset? Det enda som ni uppnår med er kontroll är mentalt stympade medborgare som inte vågar ta ett steg utanför den givna vägen och ser hinder istället för möjligheter.
4) Polisen ska syssla med viktiga saker, att skattebetalarnas pengar går till att polisen ska jaga fulla tonåringar på stan är inte bara skandalöst utan också tragiskt. Om statsmakten använde sina resurser till att underlätta medborgarens vardag, istället för att trakassera folk, skulle vi alla leva i en trevligare värld. Dessa trakasserier slår mot de svagare i samhället och bygger på antagandet att den inte bör vara roligt att stå utanför. Men, herr statsminister, tycker ni att pundaren på plattan verkar ha speciellt roligt? Sanningen som både ni och jag känner till, är att en tungt kriminell människas liv är kort, hårt, smutsigt och mycket tragiskt. Han kommer ett flertal gånger i sitt liv betala priset för sitt val av levnadsbana, är det då inte rimligt att låta honom vara när han inte skadar någon annan än sig själv? Polisens uppgift bör vara fokuserad till att skydda de utsatta grupperna i samhället, inte till att kontrollera vem som säljer/ köper/ underhåller/ berusar sig med vad. Så länge man inte skadar någon annan bör man få leva som man vill.
5) Barnen, de individer samhället verkligen borde skydda då de är i direkt beroendesituation och utlämnade till de ofta fascistoida föräldrarna, bör få en egen lagstiftning som skyddar dem i fall av föräldrarnas frånvaro, skilsmässa, dödsfall och så vidare. Denna lagstiftning bör påminna om den som tidigare, innan den feministiska revolutionen, skyddade kvinnor. Det vill säga: i fall av föräldrarnas frånvaro skall barnen sitta kvar i orubbat bo. Om föräldrarna vill skiljas kan de flytta in och ut, växelvis, ur boet, men barnen får behålla allt och behöver på så vis inte förändra sin materiella verklighet, vilket är fördelaktigt då hela deras mentala värld onekligen kommer i gungning när föräldrarna separerar. Trots svårigheter i bevisbördan är jag övertygad om att just uppluckringen av flocken, familjen, till stor del är skuld till förfallet i vårt samhälle. Var ska man lära sig värdet av lojalitet och heder om inte hos sin familj?
6) Sluta bygg er regim på antagandet att alla strävar efter makt, materiell framgång och status, det är inte sant. Låt människor sköta sig själva i så stor omfattning som möjligt. Själva målet för en regering bör vara att avveckla sig själv. Därför bör ni ha så få lagar som möjligt, det är inget fel på det klassiska talet 10, så får medborgaren möjlighet att utforma sin egen värld själv.
7) Myndigheter är, för den vanliga medborgaren, ett stort problem i dag. Detta problem löses enklast genom att skapa en myndighet som slåss på medborgarens sida, och hjälper honom med alla formaliteter han kommer att behöva genomlida i sitt liv. Detta skulle innebära att man hade en kontaktperson som bara hade till uppgift att hjälpa en med pappersarbetet. Det skulle också leda till att hela kundtjänst på arbetsförmedlingen, socialkontoren och försäkringskassan skulle avskaffas. Istället skulle ens personliga kontaktperson förhandla direkt med nämnda myndigheter och hjälpa till att hitta den bästa lösningen för individen. Jag är övertygad om att detta i längden skulle visa sig fördelaktigt för både den enskilde men också samhället i stort.
Jag ber er att ta dessa, i all välvilja sagda råd, och överväga dom noga. Ert system svajar betänkligt redan, hur länge till ska konstruktionen hålla? Om ni envetnas med den linje ni nu följer är det bara en tidsfråga innan ert uppblåsta luftslott spricker, och ni herr stadsminister kommer att ertappas med byxorna nere. Är det er önskan?
Ni ler kanske, ni tror att jag driver med er? Men om jag kan genomskåda er, hur många till tror ni inte just nu sitter och diskuterar det bedrövliga tillstånd vår värld befinner sig i. Folk far illa, och med historisk ofrånkomlighet klarar folket bara av en viss mängd förtryck, sen får de nog. Nu har jag fått det, nog.
