Du säger att 'Arbetsförmedlingen ska bli aktivare, stötta de arbetssökande och hitta arbetstillfällen'. Utmärkt! Men låt oss se på verkligheten: Under min uppsägningstid ringde jag Af för att redan då starta hela den tröga processen och eventuellt bespara mig arbetslösheten. Både jag, a-kassan och till slut skattebetalarna skulle vinna på det var tanken. 'Nej', hörde jag i luren, först måste man bli arbetslös, sedan anmäler man sig till Af för att få hjälp.
Första mötet med en handläggare gick mest ut på att vidimera arbetsintyg och betyg. Denna vidimering, berättade den trevliga handläggaren, var ett krav från den nya regeringen men tyvärr gick det inte att godkänna en tidigare vidimering som gjorts av annan avdelning.
Nytt möte en vecka senare för en handlingsplan. Af kunde egentligen bara erbjuda de jobb som fanns på nätet: den arbetslösa måste själv vara aktiv och söka även i andra branscher än den egna. Jag påpekade att det är ännu svårare, som 55-åring, att få jobb utanför den egna branschen, därför var min förhoppning att Af skulle hjälpa mig med detta. Handläggaren såg generad ut och sa att mina handlingar skulle lämnas över till matchningsgruppen, tydligen en innovation, vars uppgift är att lösa sådana situationer.

Efter två veckor upplyste matchningsgruppen mig, vänligt, om att jag inte skulle prioriteras eftersom jag haft arbete de senaste tre åren! Efter två dagar kom en kallelse till ett möte för 'fortsatt planering'. Då har det gått nästan 66 a-kassedagar utan att Af på något sätt gjort någon påtaglig insats. Det rimmar illa med att 'Arbetsförmedlingen ska bli aktivare, stötta de arbetssökande och hitta arbetstillfällen'.
Är det inte något magstarkt att lansera en betaversion av ett nytt program för arbetsmarknaden och bestraffa de arbetslösa som fastnat i ett system som inte provkörts innan det visade sig fungera?

Du säger själv i intervjun att 'Allt (jobben syftar du på) kommer inte direkt men mycket kommer att märkas redan nästa år'. Utvecklingen skulle vara tydlig framför allt i mindre och medelstora företag inom serviceyrken. Men på dagenspengar.se kan man läsa följande: 'Tjänsteföretagen vågar inte lita på regeringens löfte om slopade arbetsgivaravgifter. De flesta väljer nu att vänta med nyanställningar'. Men i väntan på att programmets leverantör eventuellt kan hålla det den lovat och åter får förtroende, gäller försämrade arbetslöshetsvillkor redan från årsskiftet.
Du tillhör m, det parti som mest sätter individen i första rummet. Hur kan det komma sig att det är framför allt i detta parti man misstänkliggör de arbetslösa som oansvariga samhällssnyltare som gottar sig på skattebetalarnas bekostnad? Kan det vara så att den arbetslösa förlorar anständighet och moral över en natt? Framför allt, är det statistiskt belagt att en viss procent av de arbetslösa låter bli att söka jobb? Om så är fallet, hör kollektivt straff till det samhället ni vill åstadkomma? Betänk bara om man skulle byta ut De arbetslösa mot invandrarna eller kvinnorna, två grupper som drabbas mest av arbetslösheten, i detta påstående: 'De arbetslösa kommer att anstränga sig mer för att få jobb om ersättningen sänks och därmed skapas nya jobb.' Bo Lundgren, redan 1997.
I intervjun ger du tips till de arbetslösa: 'Var aktiv, vidareutbilda dig och sök jobb'.
Andra tipset förstår inte jag riktigt: hur ska en arbetslös vidareutbilda sig om kurserna tagits ut ur Ams åtgärder? Ska man ta ett lån för att själv bekosta en sådan utbildning? Får man ett lån när man, som arbetslös, har högst 10 472 kronor i månaden efter skatt?
Till tredje tipset: att söka alla jobb är faktiskt inte självklart: man kan nämligen bli av med a-kassan om man får jobb genom rekryteringsföretag; alltså, tar man ett tillfälligt jobb för att man tycker att det är bättre än att gå arbetslös, blir man utan a-kassa efteråt. Det samma gäller om en arbetsgivare skulle erbjuda distansarbete. Gränserna är så suddiga och godtyckliga att a-kassan rekommenderar att man först ringer dess telefontjänst och frågar innan man tar ett sådant jobb. Det finns rättsliga prejudikat i grunden för detta.

Åter till intervjun: om de 400 studenter som även var oroliga för att själva bli arbetslösa säger du 'Hemskt... Unga människor måste få känna framtidstro'.
Arbetslösheten kommer inte att försvinna eftersom det finns en svår balansgång mellan arbetslösheten och inflationen. Här spelar teorin om jämviktsarbetslöshet roll: när arbetslösheten sjunker under en viss nivå, blir lönekraven så höga att de höjer inflationen. Alltså måste det finnas en viss mängd arbetslöshet för att hålla ekonomin i balans. Bo Jangenäs, generaldirektör På IAF, Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen, säger i DN den 18 oktober: ' Men regeringen a-kasseförändringar betyder inte bara högre avgifter utan också lägre ersättningar. Talar vi om en jämviktsarbetslöshet på 3,5-4 procent så har vi 150 000 till 200 000 människor varje år som ska leva på de här ersättningarna under kortare eller längre perioder.'

På DN debatt den 15 december skriver Robert Mörtvik och Kjell Rautio, TCO: 'I en dynamisk ekonomi kommer allt fler att befinna sig mellan två jobb under perioder av sitt yrkesliv. Detta innebär en ökad arbetslöshetsrisk och en större osäkerhet för allt fler. Många gånger har företrädare för regeringen hyllat den danska flexicuritymodellen /.../ Vad man har glömt bort är att denna modell bygger på just det faktum att flexibilitet och trygghet är två sidor av samma mynt. Regeringen riskerar, genom att kraftigt försämra arbetslöshetsförsäkringen i en tid när den i själva verket skulle behöva förstärkas, att skapa en omvänd flexicurity, det vill säga ökad otrygghet och minskad flexibilitet.'
Kommer man dessutom ihåg att nuvarande pensionssystemet byggs delvis på längre anställningar, blir inte bilden ljusare: vid varje anställning tecknas ny pensionsförsäkring, oftast på olika bolag. Det betyder att flera pensionsförsäkringar med lågt insparat belopp får en avsevärt sämre tillväxt än ett enda eller några få insparade belopp. Denna tillväxt blir desto mindre av att varje bolag tar en administrationsavgift. Dessutom går det inte att flytta pengarna till ett och samma bolag och därmed öka sina chanser till en anständig pension.
Naturligtvis tecknas inga pensionsförsäkringar under arbetslösheten.
En sista fråga: handen på hjärtat, vad skulle du tycka är mest förnedrande efter att ha varit utförsäkrad: tigga om socialbidrag eller jobba svart?