– Nu kraftsamlar vi tillsammans för att få ett snabbt resultat så att villkoren förbättras. Så här kan det inte få gå till, säger Lars-Erik Lindström, inköpsdirektör på Region Skåne.
Vårdanställda i Skåne, Stockholm och Göteborg bär arbetskläder som indier arbetat upp till 90 timmar i veckan för att tillverka. Handdukar på svenska sjukhus tillverkas i en pakistansk fabrik vars utsläpp inte renas och vars anställda inte tillåts organisera sig fackligt. Hälsovådligt barnarbete ligger bakom svenska kirurgiska instrument. Det var några av förhållandena som Kristina Bjurling, researcher på den ideella organisationen Swedwatch, avslöjade i rapporten Vita rockar och vassa saxar.

Regionerna erkänner att de i dagsläget upphandlar oetiskt producerade varor.
– Jag har ju själv gjort studiebesök på olika platser men då får man se en friserad verklighet. Swedwatch har hittat underleverantörer där de kanske största problemen finns, säger Lars-Erik Lindström.
Tillsammans med kollegor i Västra Götalandsregionen och Stockholms läns landsting lovar han nu krafttag mot missförhållandena. De tre aktörerna står sammantaget för drygt hälften av hela Sveriges sjukvårdsupphandling och i juni ska kraven vara klara för respektive regions politiker att ta ställning till.
– Det är oerhört positivt att det blivit sådan respons på rapporten, även ett par leverantörer har lovat att ändra sig och det betyder att vissa arbetare vi intervjuat kanske kan få det bättre, säger Kristina Bjurling på Swedwatch.

De tre storaktörernas löften representerar också ett visst trendbrott i det offentliga Sverige. Privata företag har länge fått kritik och delvis genomdrivit förbättringar hos sina underleverantörer, men stat och kommun har avstått från direkta krav i upphandlingar.
Skrivningar i Lagen om offentlig upphandling, LOU, anses nämligen förbjuda krav som inte kan följas upp, och till och med förbjuda upphandlare att lägga sig i produktionen – i konkurrensens namn.
– Juridiken tar ju över politiken just vad gäller LOU. Det är det som gör det lite problematiskt ibland, säger Lars Parkbring, vd för Upphandlingsbolaget i Göteborgs stad.
Det kommunala bolaget står för en fjärdedel av stadens upphandlingar på cirka 12 miljarder kronor varje år och ställer miljökrav, men i princip inga sociala krav, på leverantörerna.
Svenska upphandlare avvaktar ett EU-direktiv som uppdaterar lagarna med avseende på sociala krav, men vars införande i svensk lag försenats i över ett år. Men i själva verket tyder mycket på att inget egentligen hindrar en offentlig aktör från att ställa krav, så länge det görs på rätt sätt. Efter mediekritik mot myndighetens leverantörer införde Försvarets materielverk, FMV, redan år 2001 krav på att produktion ska möta FN-organet ILO:s åtta kärnkonventioner om arbetsrätt och mänskliga rättigheter. FMV upphandlar varje år uniformer och annat för 17–18 miljarder kronor och deras krav har inte mötts av några rättsliga invändningar.
– Vi har inte påstått att det är juridiskt möjligt. Vi gör det här trots att det är en gråzon. Men det är viktigt för att respektera mänskliga rättigheter och arbetsrätt, säger FMV:s inköpsdirektör Lennart Borghagen.

Tunga instanser som förbundet Sveriges kommuner och landsting och statliga Nämnden för offentlig upphandling, NOU, vill inte gå så långt som att öppet rekommendera FMV:s och snart de tre landstingens och regionernas agerande. Men vid en konferens i mars bedömde nämnden att det inte är olagligt. Istället konstaterar de att lagen kräver att eventuella krav som ställs måste gå att följa upp.
– Annars kan leverantörer lämna intyg som inte stämmer. Då har du betalat extra i onödan. Uppföljningen är det stora problemet för alla de här önskningarna och vällovliga syftena, säger juristen Mattias Åkerlund på NOU.