I slutet av april ockuperades ett hus i det borgerligt styrda Solna kommun. Huset, som är K-märkt, har stått tomt i över 15 år och kommunen har låtit det förfalla. Under den perioden har huset inte använts för något ändamål. Vi ockupanter, som kallar oss för Husens befrielsefront, tyckte att det var dags att ändra på det. För att visa vad som saknas i Solna kommun, och i resten av Stockholm, valde vi att under två dagar använda huset som en kostnadsfri mötesplats för kultur – spelningar, föredrag och workshops. Det fanns även mat till självkostnadspris.

Vi har fått ett positivt bemötande av grannarna, som tycker att det är trevligt att huset äntligen används till något. De stödjer oss i vår strävan att få behålla huset och utveckla ett socialt center. Tyvärr tycks Solna kommun inte vara intresserade av en dialog, utan har skickat polisen att ta hand om konsekvenserna av deras politik.Med ockupationen ville vi också sätta den borgerliga alliansens politik under lupp. Vad är det för politik som förs och vem är den till för? I Solna kommun har kostnadsfria mötesplatser stängts ner för såväl unga som gamla. Ungdomarna i Solna väntar fortfarande på att en ny, större fritidsgård ska byggas.

Den populära hantverksgården Ritorp, för medelålders och pensionärer, erbjöd kafé, bibliotek, snickeri, målarverkstad, keramisk verkstad, vävstolar och konstutställningar. Den lades ner några månader år 2005, vilket ledde till att när hantverksgården återigen öppnade portarna minskade antalet besökare kraftigt. I dag har Ritorps hantverksgård bytt namn till Sockerbiten och vänder sig endast till pensionärer.Med kravet på ett aktivitetshus, styrt av dem som brukar huset, vill vi föra upp behovet av ickekommersiella mötesplatser på dagordningen.Vi ockupanter vill också stämma in i den historiska kör som ifrågasätter det bisarra i att hus står tomma när det finns 20 000 hemlösa i Stockholm. Vi vill ifrågasätta den av alliansen förda bostadspolitiken med utförsäljning av allmännyttan, vilket kommer få till följd att bara de som har råd kommer att kunna skaffa sig en bostad. Ganska snart infinner sig frågor: vem är det här samhället till för och hur förväntas vi delta i det? Svaret är givet, genom våra plånböcker och inte genom vår förmåga att verka kreativt och utvecklande.

Vi ockupanter vill inte bara skapa en ickekommersiell mötesplats, vi vill också skapa en mötesplats med deltagande demokrati, där de som brukar huset själva bestämmer vad det ska innehålla. Principen om deltagande demokrati är viktig för oss och ockupationen måste ses som ett led i försöket att nå ut med våra visioner för samhället i stort.