Det industrin i norr nu ropar efter är mer tids- och kostnadseffektiva transporter, men det kommer den inte att få så länge debattörerna i Stockholmsmedierna tror att en kustjärnväg i norr bara handlar om persontrafiken.
Missuppfattningen är förståelig med tanke på storstadsproblemen med just persontrafiken, men i norr blir tyngdpunkten annorlunda. Här handlar det om att frakta stora mängder varor som produceras från skog och mineral till marknaderna i söder och utomlands, varor som ger landet betydande nettoinkomster.

Enligt Banverkets samhällsekonomiska analys som kom 3 maj 2007 är Norrbotniabanan bra för Sverige. Nyttan med banan är dessutom ovanligt stor för just godstransporterna (vid en jämförelse med andra järnvägsprojekt i Sverige). Enligt Banverket ger investeringen i banan en återbäring på 1,05-1,45 kronor per investerad krona, utöver de 4 procents ränta som krävs för en samhällsekonomiskt godtagbar avkastning.
Totalt en ränta på 9-49 procent - är inte det en god affär för nationen?
På 16 veckor produceras i Norr- och Västerbotten varor värda lika mycket som banans totala kostnad! 2002 var varuvärdena 55 miljarder kronor medan kostnaden för banan var 17 miljarder kronor. Båda värdena är avsevärt högre idag.

Många av dessa varor fraktas i dag, sorgligt ineffektivt, på en järnväg som gör långa omvägar (en transport som innebär 22 mil på landsväg längs kusten kan med järnväg ta 33 mil!) och dessutom med tåg som inte kan lastas fulla på grund av stambanans begränsade axeltryck. Så mitt i debatten om att begränsa växthusgaserna, talar nu företagen om att skicka mer gods på landsväg! Det går fortare och blir billigare.
Norrbotniabanan är alltså viktig för att vi ska få effektiva transporter och behålla konkurrenskraften hos den nationellt viktiga industrin i norr. Som bieffekt får en halv miljon invånare efter kusten kortare resor och företagen mer rörlig arbetskraft. En annan bieffekt är förstås att miljön tjänar på att både varor och folk transporteras på en järnväg som går där industrin och människorna finns. Men att säga nej till banan bara för att det bor så lite folk 'däruppe' är varken ekonomiskt bra för Sverige, för företagen eller för miljön.
Och visst har Sverige råd att bygga banan. Bara från sex av storföretagen i norr levererades förra året in skatter på 16 miljarder kronor, nästan hela kostnaden för Norrbotniabanan!

Så ett råd till regeringen, som nyligen skänkte bort 1,7 miljarder kronor av statens kapital till köpare av Telia Sonera-aktier:
Investera nu inkomsterna från utförsäljningarna av statliga företag i något varaktigt, i något som industrin och människorna i hela Sverige behöver - alltså i järnvägar och vägar i både norra Norrland och i Stockholmsområdet.