– Det började som något slags helgnöje, en kul grej. Men efter tiden har det kommit att betyda så mycket och vi har lärt oss massor. Bandet har utvecklats från ingenting till hur mycket som helst, säger Carl-Martin Vikingsson, mer känd som Sture Allén den yngre.
Han är sångare/rappare i Svenska Akademien och har varit med sedan starten 1999. Sedan dess har bandet utvecklats från att vara ett gäng okända skånebönder till en av de mest uppskattade och frekventa liveakterna i landet.
Han tror att anledningen till att Svenska Akademien har fått en sådan genomslagskraft är att de alltid varit ute och spelat mycket.
– Jag tror att vi är ett av landets mest spelande band, vid sidan av dansbandscenen. Så trots att vi kanske inte varit så stora medialt har folk ändå hört oss och vetat att vi finns.

I onsdags släppte bandet sitt fjärde fullängdsalbum, Gör det ändå. Carl-Martin Vikingsson beskriver skivan som en återförening.
– Vi har haft en massa soloprojekt för oss på olika håll och jag ser skapandet av Gör det ändå som en väg tillbaka till bandet.
Att nya skivan ges ut på Bad Taste Records, trots tidigare ovilja att skriva under för någon etikett, beror på att samarbetet kan ske på Akademiens egna villkor.
– Vi har ju alltid gjort allt själva med hjälp av Gillis Bengtsson på den oberoende etiketten Swingkids, så det är skönt att kunna få lämna över lite jobb till någon annan. Men vi vill inte behöva lämna över lika delar bestämmanderätt. Bad Taste tvingar oss inte att köpa något marknadskoncept och lägger sig inte i våra beslut, så det funkar perfekt.
Musiken på nya skivan är kanske inte så nyskapande och det klassiska akademisoundet är påtagligt. Men visst finns det några mer experimentella spår som pekar i andra riktningar än vad publiken är van vid. Man har till exempel klistrat in en bit punk i sista spåret, Uppe i höjden.
– Ambitionen är väl att det ska spreta litet grand och att texterna ska täcka in så mycket av vardagen som möjligt. Ibland kan det vara litet motsägelsefullt.
Carl-Martin Vikingsson har svårt att säga vad som är viktigast, bra och engagerande texter eller bra musik. Det ena kräver det andra, menar han.
Men visst är texterna viktiga när det handlar om Svenska Akademien. En stor del av identiteten ligger i de politiskt osande orden som spottas ut av gräsrotsaktiva munnar.
– Jag vill hemskt gärna förändra världen. Först och främst skulle jag vilja ta bort en hel del rädsla. Det skulle vara en bra utgångspunkt för andra förändringar inom allt från miljö till könsroller. Vi vill allihop förändra saker och det speglar sig givetvis i texterna. Jag är ju inte musiker bara för musikens skull, jag skulle ju aldrig spela i ett coverband till exempel.