I mars 1942 löpte den norska valkokaren Skytteren ut från Göteborgs hamn. Fartyget hade legat i blockad under vintern, men ingick nu i en utbrytargrupp som skulle försöka nå England.
De stötte på tyska krigsfartyg och hellre än att låta skeppet falla i tyska händer sänkte kaptenen Skytteren på sjuttiotvå meters djup utanför Orust. Besättningen togs till fånga.
Sextiofem år senare har fartyget blivit ett miljöpolitiskt huvudbry. 1994 uppmärksammades de första stråken av olja i anslutning till vraket. Att fartyget allt sedan dess läcker olja är odiskutabelt: frågan är vad som ska göras åt det, och av vem.
- Den här frågan har ända från början hamnat mellan stolarna,
säger riksdagsledamoten Tina Ehn (mp), som i augusti skrev en interpellation i ärendet.
- Det finns inga bra svar i
ansvarsfrågan, och samtidigt sitter vi med en tickande bomb. Blir det en katastrof hamnar oljan på vår kust. Det här måste vi ta tag i.

Grundproblemet är vem som bär det juridiska ansvaret för fartyget. Teoretiskt sett har ägaren av ett fartyg så kallat 'fartygsansvar' även efter att skeppet blivit vrak. Men bolaget som en gång drev Skytteren är borta sedan länge. Dessutom var det krigstid.
- Svenska lagar kring äganderätt för äldre vrak är väldigt oklara, och det finns inga riktigt användbara lagstadgande verk, säger Hugo Tiberg, professor Emeritus vid Sjörättsinstitutionen på Stockholms Universitet.
Eftersom någon ägare inte kan hållas ansvarig faller frågan om Skytteren till svenska myndigheter. Men här blir frågan än mer komplex.
- Inga myndigheter har egentligen rätt befogenheter. Kustbevakningen får inte agera i förebyggande syfte, utan endast när ett massivt utsläpp sker. Sjöfartsverket har ansvar endast för att frakta undan vrak som ligger i vägen för farleder eller stör fisket. Skytteren uppfyller inte de kraven, säger Ida-Maja Hasselöv Karle, forskare vid Chalmers Industriteknik och författare till en ny studie om läckande fartygsvrak på västkusten.

Studien, som tagits fram av Chalmers i samarbete med länsstyrelsens vattenvårdsenhet, ska presenteras under nästa månad.
- En av huvudslutsatserna är att man måste göra en mycket noggrannare undersökning och riskbedömning av fartyget. Just nu kan vi inte ens säga exakt hur mycket olja Skytteren läcker. Siffran tusen liter per dygn har valsat runt i media, men den stämmer inte. Snarare rör det sig om ett par hundra liter per dygn, men det varierar.
Oljan som läckt hittills är av lättare slag och dunstar bort. Men skulle fartyget brytas sönder av rost, som det spekulerats i, skulle utsläppet bli så stort att det skulle hota hela den skandinaviska kustremsan. Ett scenario som ofta dykt upp i debatten kring fartygsvraken, men som Ida-Maja Hasselöv försöker tona ner.
- Jag vill inte måla upp någon stor hotbild med den här studien.
I viss mån blir det spekulationer
eftersom fartyget inte undersökts ordentligt tidigare. Vi uppskattar att Skytteren har kapacitet att läcka
ytterligare 6?000 kubikmeter olja, men den siffran är inte vetenskapligt underbyggd.

I studien föreslås upprättandet av ett nationellt kompetenscentrum för att hantera vrakfrågor och eventuell oljesanering.
- Frågan är egentligen inte lokal, utan finns på både nationell och internationell nivå. Därför skulle ett nationellt centrum, liknande det som den förre regeringen upprättade för oljeföroreningar i skog och mark, vara nödvändigt.
Skytteren är inte ensamt på havsbotten. Det ligger ytterligare nitton vrak längs den svenska västkusten som alla har potentialen att läcka olja. Att regionen Västra Götaland själva skulle kunna finansiera sanering avslår Ida-Maja Hassellöv som orealistiskt. Oljesanering till havs är svårt och dyrt, även om kompetensen för att sanera olja finns inom Skandinavien.
- Tjugo miljoner är en väldigt låg uppskattning för vad det kostar att sanera ett vrak.
Att flera olika parter kommer bli tvungna att samarbeta står helt klart. Tina Ehn tänker sig intressenter från företagsvärlden:
- När oljan kommer blir den samhällsekonomiska kostnaden stor för oss alla. Det måste ligga i allas intresse att detta åtgärdas.

Vilka företag som skulle kunna komma på fråga är dock inte klart.
När Tina Ehns interpellation debatterades i riksdagen lovade miljöministern Andreas Carlgren att
regeringen skulle bereda frågan. Sedan dess har man inte gjort några vidare uttalanden från regeringshåll, utan väntar på ytterligare studier.
Och samtidigt, i havsdjupet utanför Orust, fortsätter bunkerolja flöda ut ur Skytteren.