En av arbetarna på Götaverken frågade Reinfeldt hur det kan ge fler jobb att man utökar karensdagarna vid arbetslöshet med två. Han beskrev dessutom en bekant som helt ofrivilligt behövde gå ut i arbetslöshet. Reinfeldts svar: 'Ja, och därför är det bra att vi har en politik som gör att jobben växer till.' Jag hade svårt att se att svaret gav besked om varför två extra karensdagar hjälper.

Varför vill borgarna så sällan svara rakt och ärligt? Man behöver inte ha levt i 60 år för att upptäcka att Sverige har en urgammal tradition där arbetets helgd har hållits mycket hög. Redan i första Mosebok står det 'i ditt anletes svett ska du förtjäna ditt bröd', ett straff för att Adam och Eva åt ett förbjudet äpple!
Denna kultur har utvecklats till bristningsgränsen av de protestantiska ideologerna. Det gick så långt att man skapade en begreppskoppling. Den som inte arbetar är dålig. En vällusting, en smitare, en svikare. Det fanns visserligen en del ömkande fall av sjuka, men annars var det en brist på karaktär eller moral som var felet. Brist på karaktär skulle botas med straff!
Detta tankegods har inte lämnat Sverige! Trots en del drömska år där man försökte se saker på ett annat vis, har denna urbibliska ideologi stannat kvar hos många. Både socialdemokrater och borgare.

Nu slår borgarna mynt av detta, de gör en konservativ kovändning men vågar trots allt inte uttala det tydligt för då skulle de bli beskyllda för populism. De säger inte att anledningen till att du ska ha två extra dagar av obetald arbetslöshet är att du ska anstränga dig, förödmjuka dig, offra dina sociala relationer eller något i den riktningen, de säger att de gör detta för att skapa jobb och att 'det måste löna sig att arbeta'.
Men måste det löna sig att arbeta? Utgångspunkten för den tanken är den moral jag skissade ovan, men också dess krassa bakgrund. Det kunde vara mycket svårt att få ihop till livets nödtorft utan hårt arbete. (Detta är ett av historiker klart ifrågasatt påstående men folk trodde i varje fall på det.) Men, efter en otroligt kreativ utveckling med mekanisering, datorisering, nya kunskaper om biologisk odling och så vidare, kan det inte rimligen vara så svårt att få ihop till livets nödtorft i dag. Om det är det för enstaka individer eller grupper så beror det på en katastrofalt misslyckad samhällsorganisation. Och en sådan har vi uppenbarligen.
Nu påstås det att folk utan arbete mår dåligt. Ja, inte undra på om de drivs med piskor, beskyllningar och en taskigt bearbetad gammaldags moralism som ligger och lurar i oss. För det är inte många som är fri den. Vi kanske är många som reagerar på den borgerliga cynismen, men ändå har vi svårt att släppa pressen på dem i vår närhet som 'inte tar sitt ansvar'.

Människans värde sitter inte i hennes förmåga att producera och tjäna. Människans värde är i sig. Samtidigt har människan en enorm förmåga till kreativitet, aktivitet, ansvar och medkänsla, förmågor som hämmas eller direkt begränsas av moralism kring arbetets helgd. Därför är det bästa vi kan göra för att främja den positiva människan att börja finna bättre formuleringar i stil med 'att inte arbeta måste löna sig!'.