De incitament regeringen föreslår för att få fler människor i arbete finns det mycket att orda om. Regeringen måste lära sig att se människors livssituation ur ett helhetsperspektiv. För många står inte heltidsjobb högst på önskelistan, även om man kan och vill bidra på arbetsmarknaden. En befogad fråga är vad regeringens agg mot deltidsarbete grundar sig i.
Många personer med funktionsnedsättningar har aktivitetsersättning på del- eller heltid. Anledningen till ersättningen är att funktionsnedsättningen ibland omöjliggör heltidsarbete eller ett högt arbetstempo. En funktionsnedsättning är ett tillstånd som inte går att arbeta bort hos individen. Lösningar som här ger fler arbete och en hållbar arbetssituation är flexibilitet och en öppen attityd från arbetsgivarens sida - inte i första hand tillfälliga, ekonomiska kompensationer.
Regeringens föreslagna nyfriskjobb är just en sådan kompensation - en sänkt arbetsgivaravgift vid anställning av personer som under minst ett år beviljats aktivitetsersättning eller liknande. Detta skapar lätt en känsla av andraklassens anställda. Vare sig produktivitet eller motivation förbättras av en sådan åtgärd. En mer relevant arbetsmarknadsåtgärd är stöd till personligt biträde, som istället fungerar som ett instrument för att ge jämlika villkor i arbetslivet.
Budgetpropositionen är ett kvitto på att regeringen saknar ett genomgripande inkluderingsperspektiv i sin politik. För ett fritt och rättvist samhälle i välfärd är jobb inte hela svaret. Vardagen innehåller också fritid. Att inte på egen hand kunna röra sig fritt i det offentliga rummet, handla, ta del av kultur eller idrotta är exkluderande. För personer med funktionsnedsättningar är otillgänglighet än idag en del av vardagen.
År 2000 antogs en nationell handlingsplan för handikappolitiken under namnet 'Från patient till medborgare'. Den innehåller två tydliga mål om förbättrad tillgänglighet avseende kollektivtrafiken och enkelt avhjälpta hinder som ska vara åtgärdade vid utgången av 2010. Efterlevandet av handlingsplanen har hittills varit bristfälligt och med tanke på att tillgänglighetsarbetet inte med en enda rad nämns i den framlagda budgeten är framtiden oviss.
Att tempot måste öka för att målen i handlingsplanen ska uppnås, medges av äldre- och folkhälsominister Maria Larsson i ett svar på en skriftlig fråga i riksdagen. En statssekreterargrupp och en interdepartemental arbetsgrupp inom regeringskansliet ska nu, enligt Larsson, ges i uppdrag att ta fram en strategi för att målet om en tillgänglig miljö år 2010 ska infrias.
Självklart välkomnar US detta initiativ, men med tre år kvar till finalen av 'Från patient till medborgare' efterlyser vi större handlingskraft. Tillgänglighet och inkludering måste en gång för alla bli en gemensam angelägenhet för hela samhället. Regeringens jobbhysteri får inte skymma inkluderingspolitiken. Att känna delaktighet och att kunna bidra till samhället handlar inte bara om att ha ett arbete att gå till.