Den 21 oktober gick tusentals anställda på de lokala skattemyndigheterna i Egypten ut i strejk i protest mot stagnerade löner. Ett par tusen av dem samlades utanför finansministeriet i Kairo och ropade slagord mot finansministern Youssef Boutrous Ghali – en ovanlig aktion i ett land där regimen vanligen slår ner hårt på alla öppna protester.

Av rädsla för repressalier återgick de strejkande till arbetet redan samma vecka, men kommer att fortsätta med arbetsvägran, enligt dagstidningen Daily News Egypt. Strejkledaren Kamal Abu Aita varnar för att de kommer lägga ned arbetet på nytt om inte deras krav uppfylls före den första december.

– De fackliga valen manipulerades. Fackföreningen som erkänns av regeringen står inte upp för arbetarnas rättigheter. Strejker är det enda sättet att sätta press på myndigheterna, säger Abu Aita till Daily News.

Strejken är bara den senaste i en våg av strejker som tog fart efter att över 20 000 textilarbetare i staden Mahalla i december 2006 ockuperade sin fabrik i protest mot inställda bonusutbetalningar. Efter att de snabbt fick igenom sina krav följde tusentals arbetare deras exempel.

Under 2007 har lokala medier och människorättsorganisationer rapporterat nästan 400 strejker och aktioner, jämfört med 200 under hela 2006 – vilket i sin tur var en kraftig ökning jämfört med tidigare år. Hundratusentals arbetare har deltagit i någon aktion under året.

Skattetjänstemännens revolt visar att aktionerna spridit sig även till tjänstemän inom den offentliga sektorn, som stått bakom minst en tredjedel av alla fackliga aktioner under året. Många ser det som en bekräftelse på att även den lägre medelklassen drabbats hårt av stigande levnadskostnader och stagnerade löner. För regimen är det särskillt oroande att missnöjet växer även bland grupper som är beroende av staten för sin försörjning.

Efter omfattande liberala reformer har Världsbanken nyligen utnämnt Egypten till ett av de länder som har gjort mest för att främja utländska investeringar. Men trots god tillväxt sedan början av 2000-talet och en årlig BNP-ökning på 6–7 procent de senaste tre åren ökar antalet fattiga i Egypten. Detta enligt en färsk FN-studie. Andelen av befolkningen som inte får sina grundläggande behov tillgodosedda har ökat från 16,9 till 19,7 procent sedan 2000. Minskade subventioner på bland annat bensin och stigande priser på grundläggande förnödenheter drabbar också de lägre klasserna extra hårt. Därför förutspår många bedömare en växande social oro de kommande åren.

Även i Mahalla fortsätter arbetarnas kamp efter den uppmärksammade segern i fjol som gav marginella ekonomiska fördelar. I början av oktober ockuperade tusentals av dem återigen sin fabrik, med krav på en större andel av företagets vinster samt frisläppande av arresterade strejkledare.

I Mahalla och på flera andra platser har arbetare också krävt att korrupta fackliga representanter ska avskedas och att de ska få rätt att bilda oberoende fackföreningar. Detta är dock något regimen vägrar tillåta, av rädsla att förlora kontrollen över landets miljontals arbetare. I april stängdes också Centret för fackliga tjänster, en av flera fristående organisationer som gav juridiskt stöd till arbetare. I början av oktober dömdes dess chef Kamal Abbas till ett års fängelse för uppvigling.

Regimens oro inför arbetarnas växande aktivism beror inte minst på att man samtidigt kämpar med att bekämpa den islamistiska rörelsen Muslimska brödraskapet såväl som den sekulära oppositionen. Hundratals politiska aktivister har arresterats det senaste året.

Samtidigt har den redan begränsade yttrandefriheten varit under hård press genom en rad åtal och fällande domar mot såväl oberoende bloggare som tidningsredaktörer. Senast i söndags dömdes en journalist och chefredaktören för den liberala oppositionstidningen al-Wafd till en månads fängelse vardera efter att ha rapporterat om korruptionsanklagelser mot två politiker och affärsmän.