Över hela västvärlden uppmärksammas ett stort antal illdåd mot så kallade oskyldiga. Skolor bränns ner, åklagare, poliser och politiker hotas, folk kan till och med bli nedskjutna av desperata ungdomar. Dessutom har vi organiserad utpressning av krögare, organiserade huliganbråk, hämndaktioner med mera. Det är inte lätt att förhålla sig lugn i detta flöde av massmediala klipp. Självklart kommer de flesta på ett antal effektiva idéer på hur dessa dåd ska kunna stoppas. Fler poliser, bättre poliser, effektivare polisarbete, buggning, kameraövervakning, samordning av myndigheter, hårdare straff, ja, raden av åtgärder är lång. Visst, det är inte svårt att förstå att otrygga medmänniskor hamnar i dessa funderingar. Det är helt avgörande att vi ska kunna känna oss trygga - och vi famlar efter lösningar.

Men vi kommer aldrig någon vart på det viset. Lika lite som en vanlig stormby kan tvinga av rocken kan vi tvinga bort den desperation och det lidande som ligger bakom fenomenen. 'Vi behöver börja vid källan, arbeta förebyggande, ta tag i barnen i tid', säger många. Helt riktigt. Men tyvärr är det fortfarande främst blåstens språk som viner. Man motar kepsar, kastar sig över plankare och klottrare. Man jagar svordomar och fingrar i luften.
Då har man fortfarande inte förstått problemets kärna. Givetvis finns inte en kärna i detta sammanhang, det är en mångfald av olika människoöden vi talar om. Men jag vågar påstå att många börjar i en ekonomisk och social misär, med närhet till missbruk och kriminalitet från bebisåldern. Det är där rekryteringen till exempelvis mc-gäng grundläggs, för att sedan fullbordas av en oförstående vuxenvärld.

Vårt samhälle har länge utvecklats i rätt riktning i dessa frågor. Det har gjorts en hel del misstag, alltför mycket moralism och etablerade fördomar har fått dominera, eller i varje fall störa arbetet. Men det har ändå gått åt rätt håll.
På något vis har samhället börjat backa numera. Det är allt mindre fokus på de utsattas upplevelser, allt mer fokus på bekämpandet. Det är illavarslande. På dagis, på socialkontorens ekonomiavdelningar, i fyrkantiga skolsalar med 'sitta-stilla'-ideologi, kring hemlösa, småkriminella och med dessa sammanhängande frustrationer som vi får så många desperata människor. Och det är genom att skapa grundtrygghet och följsamt lyssna på problemen som vi kan minska påfyllningen av framtidens problem.

När solen lyser i sammanhang som dessa minskar löneklyftor och sociala klyftor. Solen ger människan makt över sin egen situation. Det är i dessa perspektiv som vi ska se borgerlighetens så kallade arbetsmarknadspolitik och socialdemokratins allt högre vurmande för effektiva polisiära metoder.
Fokus ligger på fel sak. Vinden ges företräde!